Slutar blogga

Kommer sluta blogga här. Har skaffat mig en ny blogg. Känns som att jag vill gå vidare. Vill någon ha min nya bloggadress är det bara att maila mybordergirlblog@gmail.com. Annars tackar jag för mig!

Ett jävla liv

Är uppe i norrland hos min älskade mans familj. Första gången jag träffar dem, men hittills har dagen varit trevlig på den sociala fronten. Värre har det varit med min ångest. Den har krafsat, grävt och smutsat ner mitt inre. Mitt annars nu naturliga leende har byts ut mot en fejkad grimas och jag kan inte sitta still. Det är när jag lämnar mina rutiner, mitt hem och min trygghet som jag inser att jag fortfarande är sjuk. Det är så lätt att blunda och leva "normalt" när jag själv kan planera, styra upp och disponera min egna dag. Annat blir det när man kommer bort. Frukost vid 10, lunch vid fem och sedan inget mer. Monstret vaknar genast till liv. Mina portioner är inte stora, vilket leder till blodsockerfall stup i kvarten. Maten är inte vidare nyttig och när jag äter "mer" mål än dem andra kommenteras det. "Du äter oss ur huset" "En riktig storätare är vad du är", säger dem med ett leende på läpparna. Dem menar inget illa, men jag tar åt mig.

Min demon skriker inom mig och jag känner en enorm skuld. Det gör att varje tugga växer i munnen, ångesten kryper och jag har svårt att äta. Samtidigt vet jag att jag MÅSTE äta, min kropp skriker efter energi. Var ute på en löptur i 20 min, vågar inte ge mig ut för långt i främmande trakter. Ångesten minskar, jag känner mig mer "ren" när jag tränat. Det är lugnande, få känna kroppen jobba. Dock hjälper inte det mig i längden, men ibland måste jag få leva för stunden, kunna hantera nuet. Brukar inte träna i kompensationssyfte, men idag blev det så. Bara för att jag kände mig så äcklig, oren och fet. Några godisbitar har slunkit ner i magen och det gör ju inte ångesten bättre, tvärtom. I morgon ger jag mig ut innan frukosten. Måste få lugn och ro. Under hela dagen idag har jag knappt kunnat stå still, jag har verkligen inte varit medvetet närvarande idag. Mina krafter används till att behålla lugnet, spela normal och glad.

Vill hem, hem till mina rutiner. Inser nu hur tvångsmässig jag är och hur sjuk jag faktiskt är. Frågan är hur jag ska överleva helgen? Hur ska jag orka stå emot omgivningens prat om vikt, mat och bantning, samtidigt som min demon tjatar på mig hela dagarna. Det blir aldrig tyst. Ska man säga något? Nej, varför det? Jag känner mig som världens fetaste just nu, så skulle aldrig säga att jag har anorexi; för anorektiker äter inte så som jag gör, dem ser inte heller ut som jag gör...

Nåja, inget positivt inlägg, men känner att jag måste få skriva av mig. Livet suger verkligen ibland. That's life....

Gah, dagarna bara rusar iväg och jag hinner inte ens sätta mig ner för att skriva. Mitt liv är fullspäckad, trots att jag är sjukskriven, förstår nu varför jag gick in i väggen förra året. Är livrädd att pressa mig för hårt, livrädd för att ångesten skall komma tillbaka och förstöra min vardag. Nu finns den där, men jag lyckas oftast avleda den. Vädret idag har varit underbart och till helgen skall det bli varmare, dock fasar jag inför det. Mina armar pryds av ej så smickrande ärr och jag måste bära långärm. Ångrar så djupt att jag skar mig. Varför varför? Nu skäms jag istället, det som förut lindrade min ångest, spär nu på den. ALDRIG att jag tar till rakbladen igen, ALDRIG.

Idag åt jag PIZZA (hemlagad) för första gången (tidigare har jag inte behållit den). Det smakade inte så värst gott och gav mig en hel del ångest. Visst är det ett viktigt steg mot att bli frisk, men det sätter fart på monstret inom mig. Jag hatar Pizza. Elle, mitt monster hatar pizza. Dock har jag tränat en del idag, så den pizzaslicen var nog behövlig för min stackars kropp....Jag måste kunna trycka undan alla tankar, det handlar om mig och mitt liv, det skall inte påverkas av lite pizza! Bort försvinn!

Började dagen med en PW med hunden före frukost, ca 70 min. Det var så skönt, solen sken och det blåste i princip ingenting. Väl hemma blev det en god frukost och sedan bar det av till läkarn för provtagning och sedan stallet. Sedan var det hem och äta lunch, för att sedan fixa lite "måsten" och ta en nap på 90 min. Efter det så Var det ut med hunden igen på en promenad i 35 min. Sedan kom mannen hem och vi lagade pizza. (Däremellan gick vi till konsum som ligger nära där vi bor, för att handla lite "pålägg" till pizzan). Efter middagen drog jag till gymet och slog personbästa! 7 km på 29 min! SÅÅ glad, var helt slut, då jag hade trögt motstånd och uppförsbacke! Pulsen snittade på 88 %. Kunde nog fått ännu bättre tid, men värmde upp lite i början. Nu sitter jag här helt slut och funderar på att sova. Det är trots allt en dag i morgon också...^^

Dagens matschema:

Frukost: 2 mackor med smör+ost +1/2 port gröt på mellanmjölk+ 1 ägg

Lunch: Stekt köttfärs+ris+majs+soltorkadetomater+curry med lite vaniljkesella och sallad! MUMS.

Mellanmål: 1 äpple

Middag: 1 Pizza bit med champinjoner, majs och skinka, samt lite vitlökssås och sallad.

Kvällsmål: 1,5 mackor med smör+ost+ 1 ägg+ te

Okej, nu till ett test. Det känns som jag ätit bra idag, har EJ räknat mina kcal. Ska se vad det blir, om jag fortfarande äter för lite, eller om jag ligger för lågt fortfarande....

Tot: 1577 (ca) Gosch. Alldeles för lite =( enligt mina uträkningar har jag gjort mig av med 2280 kcal...det är 703 kcal back...

Brukar inte räkna längre. Eftersom det bara skapar ångest och jobbiga tankar. Dock är det bra att jag gör det, för då inser jag att jag äter för lite. Ajdå :( Det känns som att jag äter massor och hela tiden (är aldrig hungrig). Dock är det tydligen inte tillräckligt.....Ska bättra mig!

Dagens To Do

• Köpa födelsdagspresent till mormor
• Träffa en vän på fika kl 14.00
• Rida 17.00 + Sköta om Sunny
• Städa
• Boka Tvättstugan
• Gå ut med hunden
• Träna styrketräning

Måååndag

Gud vad morgonträningen gick bra! 7 km på 32 min före frukost! Det är en ganska bra tid! Snacka om hög puls och hungrig mage när jag var klar. Nu sitter jag och äter en god frukost som består av 2 smörgåsar+ 1 ägg och en kopp Te. Jag har börjat märka skillnaden på min kropp nu när jag börjat äta lite mer. Inte utseendemässigt, utan snarare vad som sker i mig:

1. Jag drömmer nu mycket mer än tidigare.

2. Jag sover djupare.

3. Jag har börjat svettas otroligt mycket på natten, vaknar av att jag är helt blöt över hela kroppen...?

4. Börjat känna mättnad+hunger.

5. Har mer energi! Orkar göra mer saker och tänker inte hela tiden på mat.

6. Har nästan inga svimningskänslor alls längre!

7. Har fått tillbaka min mens.

8. Känner mig gladare över lag.

Detta var några saker som jag kom på i skrivandes stund. Vet ni, jag har fått denna förändring av vanlig kost och utan någon viktuppgång alls. Utan min kropp har kunnat sätta igång maskineriet igen efter en tid av svält. Visst är det jobbigt, men samtidigt, det är nu eller aldrig, jag ska bli frisk och börja leva på riktigt nu! Tänker inte gå hand i hand med min anorexi livet ut....

Söndag

Denna dag har jag verkligen varit lugn. Efter frukosten lade jag mig och sov fram till halv tre och då åt jag lunch. Ris med kycklinggryta, mums! Sedan gick jag ut på en 40 min lång powerwalk med hunden och sedan bytte jag om och körde ett styrkepass ö.k på gymet. När jag kom hem igen så var mannen hemma och vi myste lite innan vi ställde oss och laga mat. Korvstroganoff med fullkornspasta. Nu sitter jag med en kopp te och bara slöar. Vissa dagar ska man bara ta det lugnt. Har haft en hel del jobbiga tankar. Framförallt eftersom jag slutat att räkna kcal, samt börjat äta ordentliga mål. Lovad Gisela att inte spy något mer och det tänker jag verkligen hålla. Det är frisk jag vill bli.

Dock finns tankar om att jag ska gå ner i vikt fortfarande, dem jagar mig ständigt och jag får ingen ro alls, hunger skrämmer mig, mättnad skrämmer mig, så det är svårt att hitta ett mellanting. Försöker lyssna på kroppen, vad den vill ha och göra dock influeras den av mitt huvud, som säger annat och vill bestämma. Jag försöker hantera detta genom att slappna av, stressa ner och ha regelbundenhet. Träna lagom mycket, äta lagom mycket, sova lagom mycket. Göra saker jag tycker om, blandat med saker jag måste göra. Det är inte lätt. Livet är verkligen inte lätt, inte för någon. Vissa har bara turen att kunna köra på utan att känna. Jag däremot, känner efter för att köra på. Lyssnar på mitt inre alldeles för mycket?! Mina känslor styr mig, inte mitt förnuft. För det existerar inte, känslorna har helt tagit över.

Förut strävade jag efter att ändra på mig själv, till något jag vill vara. Jag såg min impulsivitet, sårbarhet och känslighet som ett hinder för min utveckling och framtid. En sjukdom som jag vill ha bort och bli friskförklarad från. Det gör jag inte längre. Dessa egenskaper är en del av mig, den jag är. Miranda är inte Miranda utan dessa egenskaper, hon skulle inte kunna existera och leva utan dessa. Nu försöker jag lära mig att leva med mina egenskaper, förstå dem och hantera situationer utan att klanka ner på min personlighet. Jag är den jag är. Det går inte att ta bort mina egenskaper, jag är ambitiös, målmedveten, känslig, sårbar, impulsiv, uppochner, intelligent och försiktig. Det gäller nu bara att använda dessa egenskaper så de gynnar mig själv och min omgivning, aldrig ställa dessa mot mig själv som ett vapen. För jag förlorar och faller. Det har jag lärt mig.

Under detta år som deprimerad, självmordsbenägen, ledsen, olycklig och ätstörd, har jag upplevt en otrolig livskris. Där jag har fallit avgrundsdjupt och hårt. MEN, jag har lyckats resa mig igen, hitta ytan och där ligger jag och skvalpar. Ibland hamnar jag under, men vissa stunder kommer jag upp på land. Under detta år har jag funnit mig själv och accepterat mig själv. Inset vilka som är mina riktiga vänner, vågat ställa krav på mina relationer och uteslutit människor i mitt liv som bara gjort mig ont. Livet är en dans på rosor, men en dans med svåra steg. Jag har lyckats finna de första stegen, nu gäller det bara att lära mig hela dansen, så jag kan dansa livet ut.

Morgonfodring

Hade morgonfodring i morse, så det var bara att ställa klockan på 06.00 och ta sig till stallet. Det är så mysigt att morgonfodra, hästarna blir glada när man kommer och sparkar otåligt i väggen efter mat, sedan när maten är utdelad, infinner sig ett lugn i hela stallet och hästarna står och maler sin mat. Det var många år sedan jag hade en morgonfodring, så jag insåg hur mycket jag saknar det. Att sedan gå runt i lugn och ro, slänga på täcken, sätta på skydd, leda ut varje häst till hagen, mocka, soppa stallgången och fixa resten av allt bestyr, är riktigt rofyllt och ångestdämpande. Kroppen jobbar på ett "naturligt" sätt, resultatet visar sig snabbt och tiden rusar iväg. Stallet har verkligen en ångestlindrande och psykiskt stärkande kraft.

Sitter nu och äter min frukost i lugnan ro. Mannen min ligger och sover och likaså hunden. Jag kan nu i lugn och ro äta frukost, samtidigt som jag sitter framför datorn. Ingen stress, ingen press och total tystnad. Endast mannens andetag hörs och jag kan beskåda hans rofyllda sömn i sängen. Åh vad jag älskar honom <3>

Gisela

Idag var jag hos Gisela igen, den kvinnan gör mig förundrad. Jag kom dit ganska omotiverad, hade planer i huvudet att jag skulle "dra ner" på maten igen. Börja sikta på en lägre vikt och kompensera för allt jag ätit på senaste tiden. Dock förändrades detta under mötets gång och när jag gick därifrån så kände jag mig grymt motiverad. Vi pratade om det "sjuka" ätstörda samhället och hur svårt det är att komma tillbaka som f.d ätstörd till det. Hur ska man själv kunna mota bort alla tankar, när omgivningen skriker ut alla budskap om mat/fett och viktnedgång? Det handlar ju om att lära sig att leva sitt EGET liv och låta allt annat passera ofiltrerat. Hur svårt är inte det egentligen? Det är dags för mig att jobba med detta, inifrån och ut. Jag kan inte förändra samhället, men jag kan förändra mitt sätt att hantera det.

Likaså diskuterade vi rädslan kring fett och KOLHYDRATER, media har i stort sätt sprutat ut hur tjocka vi blir av kolhydrater och fett. Även "mindre" seriösa kostrådgivare och läkare har promotat för att äta mindre kolhydrater och mer proteiner. Gisela suckar över denna hysteri. Fransmän, italienare, människor i mellanöstern och hela Indonesien lever praktiskt taget på kolhydrater (och fett) och befolkningen är bland de smalaste i världen. I USA är mycket fettfritt och light och det gör dem till världens fetaste befolkning. Eskimåer lever mestadels på protein och fett, vilket gör att deras kroppshydda i snitt är "sälformade". Det visar på att kolhydraterna INTE gör oss feta, bara om de "överkonsumeras" och inte kombineras av fett och proteiner. Äter vi relativt mycket kolhydrater, "bra" fetter och lite protein, håller vi en god mättnad och en bra kroppsform. Det krävs inte lika mycket protein för att tillgodogöra sig och bygga upp kroppen, om man är noga med att äta fett och kolhydrater.

Detta har jag kollat upp noggrannare och är nu helt övertygad om att det hon säger stämmer. Hur f*n kan kineser vara så små och smala, om det nu var så att man blev "fet" av kolhydrater? Det är snarare så att när vi minskar, tar bort delar av de tre "elementen" som vi äventyrar vår hälsa och vikt. Istället för att vara uppmärksam på vad kroppen behöver och vill ha, så följer vi kostprogram som bara är ute efter att skada kroppen och ändra den biologiska cirkeln. Näringsfysiologi är mer komplex än så och anledningen till att det fungerar är att kroppen är förlåtande och kan anpassa sig efter olika förhållanden. Dock betyder det inte att kroppen kan anpassa sig i en sådan grad att det blir permanent. Ät allt och välj inte bort något element, i längden blir du garanterat tjock eller svälter ihjäl.

SÅÅÅ. När jag kom hem åt jag 1/2 port gröt (blev mätt och slutade äta, man ska lyssna på kroppen!) samt 1 ägg och 1 macka med smör OCH skinka. Sedan kände jag mig som en ny människa och begav mig till gymet för att träna 45 min cross. Vilken energi jag hade, maten gör en sådan skillnad! Efter träningspasset gick jag hem och åt middag, glasnudlar +biff +wokadegrönsaker! Gott. Efter det blev det stallet och sedan när vi kom hem lite kladdkaka och 1 smörgås. För mig känns det som att jag ätit MASSOR, men det har jag inte. Tränar så mycket att jag borde kolla mer på elitdrottares kost, än "normala" människors kost. Jag känner mig nu LAGOM mätt och nöjd och ska snart gå och sussa kudde. Har morgonfodring i morgon! Då blir det upp tidigt, tar stallet redan på morgonen och efter det ska jag träna 45 min cross igen och sedan styrka!

Tänk på att äta allt, om du inte tycker om; ät ändå. Det handlar inte om vad du gillar eller ej, utan vad din kropp behöver. Smaklökarna är taskiga om man svälter, så det är inte så att du inte tycker det smakar gott, utan att du saknar känsla för smaker. Ät, så försvinner det!

Fötlåt förlåt!

För dålig uppdat. Anledningen har varit att vi bytt bredbandsbolag och att vi ej haft mer än mobil på mobilen. Men nu är jag tillbaka och mer taggad än någonsin! Träffade Gisela idag och skriver mer om mötet när jag kommer hem från stallet! Tjohej!

Tack Lilly!

Jag uppskattar all din hjälp och alla dina fina ord! Tack <3 Puss Du är fantastisk!

SLUTA

Det blev ingen träning, eller rättare sagt, jag fick avbryta träningen pga yrsel och illamående. Min kropp är inte i balans och även om jag försöker så går det inte. Mitt monster skriker på mig, jag gråter. Det har blivit för mycket press. Först att få formen, sedan att behålla formen. Många i min omgivning tränar, dem skriver om det, jag hjälper. Detta gör jag gärna, men nu börjar jag istället få ångest av deras träning. Dem orkar men inte jag. Det är triggande att höra om andras träning, för min ätstörning ställer mig mot väggen, utnyttjar min vinnarskalle och sårbarhet. Vänner vill träna med mig, det nya sättet att umgås. Fast min kropp skriker NEJ, så fortsätter jag. Nu, efter min matförgiftning, är jag svagare än någonsin. Viljan finns där, rädslan att förlora muskler skrämmer slag på mig och det gör att jag inte känner kroppenssignaler.

Det är en fingräns mellan ätstörning/tvångsträning och vålmående/sund träning. Jag överskrider den lätt och det tar hårt på mig. Nu när jag ständigt mår illa när jag äter, får jag i mig MINDRE än vad jag brukar, men det tar jag ingen hänsyn till. Funderar starkt på att skippa träningen helt den här veckan. Bara ta långa promenader med min hund, umgås med vänner och bara fokusera på att äta. För det är inte hållbart. Psykiskt är jag väldigt sårbar och destruktiva tankar far genom huvudet, visst, det är låångt till handling, men likt förbannat förstör dem min vardag ändå. Önskar att någon kunde säga nej åt mig, åt min ätstörning och press.

Samtidigt vet jag inte om jag har RÅD att vila just nu, vill få fram magrutorna, strama och bygga upp kroppen. Hur mycket tappar man inte på en vecka? Mitt logiska jag säger att det inte är någon fara, men mina känslor säger något annat. Hur ska jag kunna kombinera det bästa jag vet, med en ätstörning? Jag tänker inte ge vika för den, ALDRIG! Men samtidigt, när är det de bästa jag vet? Och när är det min ätstörning? Åh. Det är inte lätt någonstans, hur ska jag kunna fortsätta så här? När kommer min vändning? Vill bara gräva ner mig och sova livet ut, kanske inte bildligt, men ni förstår nog. Aja, dags att sova. I morgon väntar en ny fantastisk dag....

Åh, denna dag började så lugnt. Nu känner jag mig "uppvarvad" som bara den. Tog en skön sovmorgon och gick ut med hunden, sedan mötte jag upp två underbara vänner för en lunch ute i det fina vädret. Efter det åkte jag till stallet för att vaccinera min häst (kräk). Det gick inte, han har fått nog av oss nu. Nåja, i morgon är det nya tag som gäller. (Kom inte och säg att vi INTE gjorde rätt eller försökte, trots konstens alla regler gick det inte). Sedan var det hem för att storstäda, tvätta och diska. Efter det uträtta en massa ärenden på stan och äta middag. Dagen har rusat förbi och nu sitter jag här och frågar mig själv var dagen tog vägen?

Laddar inför ett träningspass på gymet, ska bli skönt att sätta igång. Mitt sura humör och aggressioner behöver få pysa ut någonstans. Det blir nog en skön kvällspromenad med sambon och hunden efter kvällsmålet. I morgon väntar en minst lika intensiv dag, mäklaren kommer hit och ska "värdera" min lägenhet. Så det gäller ju att det ser snyggt ut (därav den hysteriska städningen). Sedan väntar stallet igen, åh, min plutt. Ska pussa extra mycket på honom i morgon! Trots allt så känner jag mig elak efter allt bråk idag. På kvällen kommer min kompis över och vi ska mysa och träna lite! Annars så väntar pappersarbete, räkningar och mycket annat på mig. Suck.

P.s Min ätstörning hinner jag inte med just nu, vilket är skönt. D.s

Det är synd

Sitter just nu och äter kvällsmål med älskling. En proteinmacka med räkost + brämhults hallondryck. Otroligt god, lustig nog uppkom en lite annorlunda dialog mellan oss, har vi tappat poängen med alla e-nummer och konserveringsnummer??

Jag: Den här juicen får man inte dricka bara för att man är törstig. (den är ju ganska dyr).

Pojkvän: Nej, fast den håller bara i två dagar....

Jag: Va?

Pojkvän: Ja, den innehåller inga konserveringsmedel...

Jag: Vad dåligt!

Pojkvän: Ja, dem hade nog inte råd med det....

Jag: Nej, konstigt....den som ändå är såpass dyr.

Typsikt mig och pojkvän, haha! Är något utan e nummer blir vi mer skeptiska och säger: Detta kan ju inte vara bra, och tar varan med e-nummer. Suck! Dagens människor!

Sjuk

Fy Fan. I lördags var jag i Uppsala med några kompisar och var ute och åt, för första gången på flera månader åt jag 3 rätters (!) middag. Hade ångest, men klarade det! DOCK, vaknade jag klcoan 4.30 av att jag mådde illa och jag spydde som en gris. Jag anade att jag blivit matförgiftad och låg kvar i sängen hela dagen, dock hade jag sååå jävla ont i magen och kunde inte behålla någonting, varken vatten, vätskeersättning eller proviva. Detta resultera i att jag svimmade och på det fick jag världens rännskita.

Efter att min fästman pratat med sjukvårdsupplysningen så åkte vi in till akuten. Där låg jag med dropp och fick konstaterad diagnos matförgiftning. Kom hem på morgonen och idag är jag helt öm i hela kroppen. Mår lite ila fortfarande, men betydligt bättre än igår! Trodde seriöst att jag skulle dö! (skratt). Hade så jävla ont och mådde så dåligt, hade feber och lågt blodtryck. Fick även reda på att min kompis också fick matförgiftning och dropp. Så nu ska vi kräva ersättning! Därav sporadisk uppdatering igår.... (ingen alls)

Idag ska jag bara ta det lugnt, vila och äta lite. Det som stör mig mest är att när jag missar så många mål, bryter jag ner mina muskler. Vilket JAG INTE VILL! Så nu blir det att sakta trappa upp träningen och äta små, regelbundna mål! Veckans träning ser ut så här: (förutsatt att jag är frisk).

Tisdag: 15 min uppvärmning

Styrka pass 1 (ö.k)

Onsdag: Powerwalk med vikter 60 min

Ridning 45 min

Torsdag: Powerwalk 60 min f.f med vikter

15 min uppvärmning

Styrka pass 2 (u.k)

Fredag: Cross 45 min

Powerwalk 30 min f.f

Lördag: 15 min uppvärmning

Styrka pass 3

Söndag: Löpning/powerwalk 60 min

En lugn vecka alltså! Sköna promenader och lite styrkepass! 2 konditionspass och sedan bara ridning! Toppen!