SLUTA

Det blev ingen träning, eller rättare sagt, jag fick avbryta träningen pga yrsel och illamående. Min kropp är inte i balans och även om jag försöker så går det inte. Mitt monster skriker på mig, jag gråter. Det har blivit för mycket press. Först att få formen, sedan att behålla formen. Många i min omgivning tränar, dem skriver om det, jag hjälper. Detta gör jag gärna, men nu börjar jag istället få ångest av deras träning. Dem orkar men inte jag. Det är triggande att höra om andras träning, för min ätstörning ställer mig mot väggen, utnyttjar min vinnarskalle och sårbarhet. Vänner vill träna med mig, det nya sättet att umgås. Fast min kropp skriker NEJ, så fortsätter jag. Nu, efter min matförgiftning, är jag svagare än någonsin. Viljan finns där, rädslan att förlora muskler skrämmer slag på mig och det gör att jag inte känner kroppenssignaler.

Det är en fingräns mellan ätstörning/tvångsträning och vålmående/sund träning. Jag överskrider den lätt och det tar hårt på mig. Nu när jag ständigt mår illa när jag äter, får jag i mig MINDRE än vad jag brukar, men det tar jag ingen hänsyn till. Funderar starkt på att skippa träningen helt den här veckan. Bara ta långa promenader med min hund, umgås med vänner och bara fokusera på att äta. För det är inte hållbart. Psykiskt är jag väldigt sårbar och destruktiva tankar far genom huvudet, visst, det är låångt till handling, men likt förbannat förstör dem min vardag ändå. Önskar att någon kunde säga nej åt mig, åt min ätstörning och press.

Samtidigt vet jag inte om jag har RÅD att vila just nu, vill få fram magrutorna, strama och bygga upp kroppen. Hur mycket tappar man inte på en vecka? Mitt logiska jag säger att det inte är någon fara, men mina känslor säger något annat. Hur ska jag kunna kombinera det bästa jag vet, med en ätstörning? Jag tänker inte ge vika för den, ALDRIG! Men samtidigt, när är det de bästa jag vet? Och när är det min ätstörning? Åh. Det är inte lätt någonstans, hur ska jag kunna fortsätta så här? När kommer min vändning? Vill bara gräva ner mig och sova livet ut, kanske inte bildligt, men ni förstår nog. Aja, dags att sova. I morgon väntar en ny fantastisk dag....