Jag vill nästan ge upp

Dagen har inte alls varit bra, just nu vet jag knappt var jag ska ta vägen. Det känns som att jag kvävs inifrån, har en sådan otrolig smärta inom mig. Vill bara bort, inte behöva känna något. Jag mår illa, jag är trött, jag är ångestfylld och jag vill skära mig. Men inom mig vet jag att det inte löser några problem, utan ställer bara till ytterligare bekymmer. Det har hänt saker under dagen som påverkat mig negativt, som sakta har tömt mig på all min energi.

Jag ställer mig ofta frågan om jag väljer att må dåligt? Mår alla dåligt? Och jag är så vek att jag inte klarar av att sträcka på ryggen i motvind? Eller är jag pessimistisk? Är min inställning till saker fel, vilket får mig att ständigt bli besviken? Väljer jag omedvetet att må dåligt? För just nu känns allt hopplöst. Idag har jag inte behållit ett enda mål. Känner mig duktig, samtidigt som jag känner mig värdelös. Mina demoner tar över mig.

Oroar mig över hur allt ska bli, med behandlingar och så. Jag vill inte ge upp DBT:n, har trots allt väntat så länge, men måste samtidigt söka hjälp för mina äs. Det lär ju vara omöjligt att få två behandlingar samtidigt, eller?