Kämpa vidare nu!

Några timmars svacka, nu är jag på benen igen. Höll på att förlora fotfästet, men nu går jag vidare med bestämda steg. Det spelar ingen roll om jag åt hemlagad pizza idag, det är omöjligt att gå upp av en måltid, även om mina känslor säger något annat. Mina känslor är inte logiska, dem kan ingenting och har ingen biologisk förankring. Det är mitt riktiga Jag, min intelligenta och starka sida som måste styra mina val och handlingar. Det är bara att trycka undan rösterna och blicka framåt. Det är okej att misslyckas. I morgon är en ny dag med nya möjligheter. Se det istället för det som passerat, för det kommer aldrig igen.

Trots att rösterna sa något annat sitter jag nu och äter på ett försenat kvällsmål, har inte förmått mig att äta förrän nu. Jag behöver detta, min kropp är fortfarande svag och min hjärna seg. För i morgon blir jag hemma hela dagen, ska börja trappa ner på dagvården och klara mig själv. Det är trots allt bara jag som kan ta den sista striden. Till frukost blir det fil och "egen blandad" müsli samt ett ägg. Till lunch blir det korvstroganoff med ris och sallad, mellis en banan och middag fläskkotlett med potatissallad. En massa "förbjuden" mat på en och samma dag, men det blir till att utmana sig. Jag kan inget mer än att misslyckas. Jag har allt att vinna men inget att förlora.

Vill bara tillägga att mina 23:or var i ett VÄÄÄLDIGT stretchigt material, så de flesta jag känner skulle nog komma i dessa ;) Men ändå, 23:0r liksom....bebis storlek....