Det finns så mycket att leva för!

Efter några veckors destruktivt tänkande så har jag äntligen börjat känna en lättnad. Den består av hopp, ärlighet och lugn. Efter en morgon, där en massa "måsten" har blivit avprickade, känner jag mig starkare än någonsin. Pratade länge med min mamma, om framtiden, mitt mående och jobb. Ev blir det så att jag INTE läser i höst, utan bara jobbar för min mamma, för att minska kravet på mig och mina ambitioner. Kommer jag in på psykolog läser jag ett tag, för att sedan ta studieuppehåll. Det känns skönt, jag har ingen brådska! Mitt liv ska leva långsamt, avsmakas njutningsfullt och smältas långsamt.

Solen skiner, jag har varit ute med hunden. Nu är det dags att ta sig till gymet. Har lagt om träningen så att det inte är lika mycket kondition och fettförbrännande träning, eftersom jag inte behöver behöver det på samma sätt längre. Förbättrar min kondition genom kortare intervallpass och sedan enstaka längre pass. Styrketräningen ligger kvar som förut, har ökat lite för att bygga upp bålstabilitet. Mina "powerwalks" är promenader med hunden och hästen, vilka jag nu börjar räkna in som träning! (Förut räknade jag inte dessa som de). Nu när min kropp börjat "strejka" så har jag tagit mina varningsklockor på allvar. Vill ha en frisk kropp, kan inte träna som elitidrottare och äta som en anorektiker, det går bara inte, är bara naiv om jag ens fortsätter att försöka.

Följer även mitt matschema bra igen, regelbundna måltider, tallriksmodellen och "utmaningar". Det är tufft, men nödvändigt. Skriver också ner alla möten, aktiviteter och "måsten" i min kalender så jag slipper hålla allt i huvudet, ett stressmoment förebyggt! Bokade även biljetter till Stockholms horseshow i Globen nu i höst, för mig och mamma! Känns kul, är ute i god tid och har fått riktigt bra sittplatser! Det gäller att leva, våga se en framtid. Nej nu ska jag gå till gymet, blir 15 min uppvärmning på crossen i intervaller, sedan styrka ö.k och avslutas med 15 min rodd! Härligt! Sedan är det dags för mellanmål och då blir det nog en macka och lite kladdkaka!

kram på er!