Idag spydde jag lunchen tyvärr och det satte igång många demoner, men jag lyckas manövrera ångesten och behålla resten av dagens intag. Dock känns förbannar jag över min ätstörning, den tar för mycket tid! Jag hinner inte bli frisk, fast det skall vara min huvudsyssla just nu...Dock är det ofrivilligt och jag hoppas att det lägger sig snart. Nästa vecka är målet att bara ta det lugnt. Jag skräms av tanken att gå upp i vikt, att om jag börjar äta som kommer jag gå upp, upp och upp! För jag har läst att kroppen själv har ett BMI som den fungerar bäst på, men vad händer om BMI:et är högre än vad jag vill? Visserligen har jag alltid varit liten och vältränad, så jag har aldrig varit där. Men tänk om? I vilken mån ska jag tillåta mig själv att bli inaktiv? För jag skräms av tanken att gå upp till 62 kilo igen....
I morgon är min dag fullspäckad så här ser den ut på ett ungefär:
06.30 Gå upp, 45 min jogg/PW
07.30 Frukost
08.00 Tvättstuga + städning
10.00 Stallet
12.00 Lunch
13.00 Hjälpa mamma
14.30 Mellis
15.00 ringa alla samtal + kopiera en massa papper
16.00 Deadline för order
17.00 Ridning
18.30 Middag
21.30 Kvällsmål
22.00 Hjälpa mamma
23.00 Sova.
Orkar någon leva morgondagen åt mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar