Var hos terapueten igår och det var skönt. Fick gråta av mig en skvätt. Det känns så tungt just nu. Kämpar och kämpar, men viljan finns inte där. Det går aldrig om man inte vill, viljan gör underverk. Inställningen finns i hela kroppen och påverkar allt. Måste börja våga ta det lugnt. Hur gör jag det? Hur ska jag våga göra det? Första steget är att andas, stressa av och ta bort alla "måsten". För vad behöver jag EGENTLIGEN göra? Mitt största fokus är att bli frisk, det måste vara det jag prioriterar. Men hur säger man det till sig själv? Jag är van att prioritera mitt innersta sist. För det går aldrig att tillfredsställa mig fullt ut. Jag vet inte hur jag gör.
Skulle i skrivande stund bara vilja försvinna ur min äckliga kropp. Hur kan man hata sitt yttre så mycket? Känner mig äckligt fet. Usch. Vill bara försvinna. Det finns inte ord. Nej nu ska jag ta och gå ut och gå, rensa tankarna lite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar