Svensk klassiker!

Ni som läser min blogg kanske undrar varför jag tränar så pass mycket som jag gör? Jag tjatar om att bli frisk, men tränar som en "idiot"? Svaret är enkelt: Jag vill klara av en svensk klassiker nästa år. Under min sjuka period har jag trots allt fått en bra kodnition och styrka, så varför inte använda den optimalt nu när jag vill bli frisk. Förut var mitt mål att bli smal, nu är mitt mål att klara en svensk klassiker. Märker ni skillnaden? Jag tränar för att bygga upp mig, jag känner inte för att lägga all träning på hyllan för att börja om på ett halvår. Ska använda mitt bakslag till en framgång istället!

Det är inte lätt att träna om man är ätstörd, det ska jag medge, men jag tänker inte ge upp med att försöka klara det! Jag äter som en häst just nu, är otroligt noggrann med att jag inte GÅR NER I VIKT och att jag inte övertränar. Jag kollar aldrig på min vikt, men min pojkvän håller koll på den. En anorektiker klarar inte av en svensk klassiker rent fysiskt utan att skada kroppen. Vad har en anorektiker för energi källor att ta av? Dock behöver jag inte vara normalviktig för att klara en heller, allt beror på kroppsammansättningen. BMI är vilseledande och jag mäter inte min BMI längre. Jag tar reda på hur mycket energi jag behöver för att orka vara pigg och förbättra min träning.

Det kanske inte går, jag kanske inte klarar av besegra min ätstörning på detta sätt, men jag tänker inte ge upp en! Har faktiskt fått tillbaka min MENS nu och det är väl ett friskhetstecken rent fysiskt? Vi har alla våra metoder, vi är alla unika, jag testar bara en väg som jag tror passar bäst för mig!