Efter typ en hel misslyckad dag igår, gällande maten, så tog jag nya tag i dag. Tvingade i mig en liten julskinkmacka och gröt. Sedan till lunch åt jag 3 köttbullar. Åt även middag, men vet ej hur mycket jag har kvar, min ångest tog makten och jag spydde. Är det inte konstigt? När man faktiskt väljer att spy, men ändå säger att man försöker? Nåväl, bara att försöka är ju en god väg. I morgon ska jag till terapueten, usch, jag som varit dålig att fylla i dagskorten (läs: inte fyllt i alls). Nu måste jag sätta mig och fylla i för ca 10 dagar, hur ska jag minnas hur jag mår? Får ju skylla mig själv, men brukar annars vara duktig och fylla i. Blir alltid lite nervös inför mina möten med terapueten. Jag vill inte ha någon nära inpå mig, inte ha någon som ser mig sårbar eller får mig att tänka efter. Jag kan inte bara vara, hur mycket jag än försöker.
Det känns som om jag kommer att ge upp, snubbla på målsnöret. Jag kommer inte klara det hela vägen, min energi kastar jag bort på idiotiska tankar. Mina mål får mig att kvävas av prestationsångest och min framtid fläckas av ett misslyckande. Vill så mycket, men kan så lite. Hur ska man orka hela vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar