Bikram Yoga!

Igår var jag på ett Bikram Yoga pass! Gud såååå jobbigt det var! Bikram Yoga är en träningsform där man tränar i 90 min i 40 graders VÄRME. Utan att gå ut under hela passet (okej, latmaskar går ut och de som är svaga mentalt) haha, skojja, jag ville inget mer än att gå ut och ta luft, men jag vet att man ska stå ut för då blir det enklare nästa gång för kroppen vänjer sig fortare då. Jag svettades som en gris (rättare sagt ALLA svettades som grisar) kläderna droppade och mitt hår var dygsurt som om jag precis hoppat ut ur duschen. Ack så stel jag är! Men vad skönt det var efteråt! Jag var slut i ett helt dygn efteråt, det tömde verkligen kroppen på all energi, samtidigt som man avgiftar och renarkroppen! Ska börja träna denna form i senare i vår några gånger i veckan! Alla slaggprodukter skulle ut och jag sprang på toa, snöt mig och hade rinnande ögon flera timmar efter träningen! Ett pass på 90 min bränner ca 800 kcal! Men tro inte att ni pro-ana människor skulle klara det! Utan att äta innan och ladda upp med energi kommer man inte klara av passet! Tro mig!

Lyckad kväll trots allt

Jag hade många jobbiga tankar igår, mycket berodde på min osäkerhet bland en massa människor, men också känslan av att vara groteskt tjock. Tidigare när jag gick ut på krogen så hade jag aldrig problem att få ragg och
gratis drinkar. Igår var det ingen som ens dansade med mig, det gjorde mig ledsen och ökade mitt självhat. Jag behöver bekräftelse från flera håll att jag duger, men igår kände jag mig bara fel. Visst hade jag kul! Vi tjejor hade en rolig kväll och jag vågade till och med shotta lite. Det gjorde ju att kvällen blev bra och att den var värd dagens dos av ångest. I går natt blev det som vanligt bakismat, jag beställde in en hamburgare som ligger i salladsblad och lökringar till, men allt kom upp igen direkt. Jag kunde inte tillåta mig
det, det visste jag redan innan. Men varför då i hela friden äter jag om jag ändå bestämt mig för att spy? Det är ju helt sjukt.

Nej nu ska jag umgås med min kompis, sedan ska jag till gymet. Det blir 45 min kondition och 45 min styrka. Sedan blir det milen i
morgon .....

Det var väldigt segt på dagvården idag. Har börjat få ångest över mitt matintag, tycker jag äter för mycket och drömmer mardrömmar om mat nätterna igenom. När jag kollar mig i spegeln så vill jag bara gråta. Idag var jag och några kompisar inne i stan o shoppade lite. Jag hatar att prova kläder. Men hittade lite saker som såg helt ok ut. Har dock insett att man går mycket när man shoppar, har redan gått 20.000 steg. Nu ska vi ut på krogen och dansa. Det är jag och några tjejkompisar, det skall bli kul :) ! Hehe...ringde min pojkvän och frågade hur mkt kalorier en xide bright innehåller ca 100 kcal. Men jag skippar nog drickat ändå...

Dagensmatintag
frukost: 2 mackor+räkost~200 kcal
lunch: sushi 8 bitar (fick inte i mig maten på dagvården, den var så äcklig) ~450 kcal
mellis: 1 latte+ 3/4 kladdkaka+grädde ~300 kcal
middag: kycklingsallad med fetaost och oliver+ Cola light-~230
kvällsmål: 1 frökuse+ räkost~100 kcal
Tot: 1280 kcal (räknat i huvudet så jag räkna lite högre ifall att)

Dagensuttag:
22.000 steg~470 kcal
dansa hela natten: 200 kcal
Tot: 670 kcal

nej nu ska vi dra ut! Puss

Det gäller att starta om!

Ny dag, nya tag. Känns som att jag använder det uttrycket ofta numera, men det är ju så sant! Det som hände igår kommer inte åter om Du inte själv bestämmer det! Det är så lätt att säga "äh nu har det skitit sig så mycket ändå så nu spelar det ingen roll längre", men det är att ge upp, ljuga för sig själv och förneka sitt problem. Det går att sätta stopp här och nu! Igår var ingen bra dag alls för mig, jag kände mig nere, hade ångest och spydde. Men när jag vaknade imorse hade jag inställningen; denna dag ska bli bättre än gårdagen! Så nu tar jag nya tag och kämpar vidare!

Jag borde inte skriva att jag tränar i bloggen, eftersom jag egentligen inte får träna. Dock blir det problematiskt för mig att utelämna en stor del av min tid. För jag älskar att röra på mig men samtidigt så tränar jag för att bli smal. Det är så fel, men jag kan inte sluta. För tar jag bort det helt, blir mitt mående betydligt sämre på ett annat plan. Därav tränar jag när jag har som minst ångest. Jag ljuger om jag skulle påstå att jag aldrig känner mig tvingad till att träna pga min ätstörning, den driver mig till max, men jag försöker att träna när det är den "friska" Miranda som vill träna för att det är skönt! Det går inte alltid att tyda vem som vill vad, men jag önskar jag kunde slappna av och trappa ner på träningen, men min personlighet skulle inte passa mig utan min träning. Nåja, tycker inte ni andra ska träna, för vet ni vad? Jag måste någon gång sluta träna för att bli frisk, men jag är för svag. Ni är starkare än mig och kan ta tag i era liv!

Solen har börjat titta fram, underbart, får man i sig D-vitamin och även mer energi! Idag ska jag inte göra mycket, kanske åka in till stan igen och träffa en kompis, vi får se. Ska ju ta det lugnt har jag ju lovat mig själv!

Tack för din fina kommentar "Anonym"

Han vet precis vad jag behöver

Min pojkvän kom hem, såg till att jag fick i mig kvällsmålet och gav mig sedan en massage. Har så ont i kroppen pga all träning. Just nu masserar han mina fötter! Är inte detta kärlek? Världens bästa pojkvän!

Dagens Mat:

Frukost: 1 kokt ägg, 1/2 portion gröt+1 macka med räkost. ca: 240 kcal

Lunch: Köttbullar+potatis+sås. Ca 300 kcal

Mellanmål: Kladdkaka+äpple+köttfärsås (spydde) ca 150 kcal

Middag: Spaghetti+köttfärsås+paprika ca 400 kcal

Kvällsmål: Äpple+macka+räkost ca 140 kcal

Tot: 1230 kcal

Dagens ut

8000 steg ca 206

ridning ca 340 kcal

tot: 546 kcal

Usch så mycket jag ätit idag. Men men, det är bara anorexin som talar, jag måste skärpa mig nu!!

Usch

Blä ingen bra dag alls, har spytt, ätit haft ångest och just nu sitter jag och lugnar ner mig med lite nikotin. Ibland måste man få ha en dålig dag.....

Att lura sig själv

Allt handlar om utmaning, vad vi än gör. Varje dag ställs vi inför nya val och utmaningar, vissa svårare än andra. För mig kan vissa utmaningar vara att gå upp på morgonen och städa, eller att träffa en vän eller att bara vara närvarande i min ensamhet. Det spelar ingen roll var ribban ligger, alla utmaningar som man klarar ska man vara stolt över. Oavsett om det är att äta en måltid, springa en viss sträcka eller få högsta betyg på ett prov. Det är enklare för mig att få MVG på ett prov än att få i mig en pizza. Även om jag önskade att det var tvärtom ibland. För vissa saker ger en Ångest och andra saker prestationsångest. Tyvärr brukar jag få endera, antingen ångest för att jag gör något jag inte kan, eller för att göra något jag kan, perfekt. Det känns aldrig som att jag får ro. Är det någon som förstår vad jag menar? Det kanske är lite diffust förklarat.

Jag skriver att jag klarat av utmaningar "åt en kladdkaka igår" eller "börjar äta mer", sanningen är den att jag lurar mig själv. Detta är ingen utmaning för mig, för jag fuskar. När jag ökar maten mer så tränar jag bara hårdare, när jag beställer en kladdkaka så hoppar jag middagen. Jag kompenserar bakom min egen rygg, rädslan av att gå upp i vikt genomsyrar omdevetet alla mina val. Frågan är hur jag ska gå vidare? Mitt mål är att bli fri, att leva för annat än mat och kalorier. Samtidigt vill jag vara smal. Är mina mål rimliga? Ja det är dem faktiskt, men som jag gör just nu kommer jag aldrig att uppnå dem. Det finns ingen balans i min vardag.

Nu måste jag fokusera på min kropp, för sanningen är den att den vackraste människan är den som älskar sig själv. Allt annat är bara passé i jämförelse. Hur mager jag än blir, eller vackrare ben jag än får, så kommer jag inte bli vacker, om jag inte älskar mig själv och hur jag ser ut. Visst kan omgivningen uppfatta en som snygg ändå, men det bryr vi oss inte om. För skulle vi bry oss om vad andra tycker skulle vi sluta vid en gräns, men vi bara fortsätter. Varför? Jo för när vi ser oss i spegeln blir vi aldrig nöjda. Några kilon till så blir jag snyggare. Lögn. Vi bryr oss bara om hur vi själva ser ut och det är den bilden vi måste ändra på!

Shopping och fika i Sthlm idag!

Ska in till stan idag och fönstershoppa lite. Min ekonomi ser inte så ljus ut, tur att det är löning på torsdag. Ska dock köpa mig en dagbok idag, vill börja skriva ned personliga saker som händer, det är så lätt att glömma bort när man gjorde vad. Dagvården slutar två så ska träffa min kompis kl halv tre, håller tummarna för att tunelbannan går som den ska! På torsdag ska jag åka o hälsa på min storasyster, hon och jag ska testa på bikramyoga! Har någon av er testat det? Är det kul? Jag ska ju inte träna, men det är för svårt för mig att låta bli! Nåja, får äta meer så jag inte går för mycket minus!

Nej nu ska ja sova lite! Kram

Vänner

I lördags var första gången på 1 år som jag var ute och dansade på krogen. Då jag haft så mycket ångest och äckelkänslor över mig själv har det varit omöjligt för mig att vistas i en miljö med hög musik, mycket människor och "uppklädd". Jag har mer och mer insett att det krävs exponering för att komma över fobi och utmana ångesten. Visst var jag nervös, visst kom ångesten när vi stod där på dansgolvet, men jag kunde hantera den! Min bästa kompis, hennes pojkvän och min pojkvän var med och jag kände ett enormt stöd. Vi dansade på dansgolvet till "gamla" härliga låtar och nya rnb låtar. Min kille som vanligtvis inte dansar, dansade med mig och det gjorde att istället för att lägga fokus på min ångest, la jag dem på honom. Jag lät bara oss två existera, även om jag ofta avbröts av min ångestfyllda värld, så höll jag den på avstånd. Även dansade jag och min "bästis" en hel del och vi har så många minnen ihop att vissa låtar tog tillbaka mig till gymnasietiden, då allt var så enkelt och avslappnat. Det blev helt enkelt en lyckad kväll!

Igår fikade jag med min bästis, en annan nära vän och min kille. Vi satt och snackade en del och jag njöt av situationen. Jag älskar mina vänner Insåg hur lyckligt lottad jag var med dessa vänner och uppskattade hela situationen. Det är något ALLA behöver lära sig, att uppskatta det vi har. Det är mycket i mitt liv som suger, som är ångestfyllt och får mig att bryta ihop, men det är mycket som är bra också. Det är så lätt att fokusera på det dåliga i ens tillvaro och inte på det som är bra. Nu gäller det bara att blicka framåt, idag och i morgon. Inte blicka in i framtiden för den finns ännu inte, utan det är idag, just nu, som verkligen finns och vi kan själva bestämma hur vi ska må just denna stund.

En bra måndag!

I morse sprang jag 7 km på 30 min 28 sek. Sedan bar det av mot dagvården och åt hela frukosten, för att sedan sova fram till lunch. Har dock lite problem med magen, så jag får väldigt ont när jag äter, därav ser jag till att äta fler små mål! Men ska snart till sjukhuset för att få det utrett, lite läskit, men värt det! Red idag och det gick suuper. Idag känner jag mig så glad! Varför vet jag inte, visst börjar ångesten att komma krypande pågrund av dagens matintag, men på något vis måste jag lära mig att stå ut med dessa känslor. Åt en kladdkaka idag, men grädde. Jag behöll den, även om jag bara ville gå och spy. Känslan av äckel omger mig och jag försöker intala mig själv att det är ok, inget att må dåligt över. Visst sitter fröken anorexi på axeln hela tiden, men jag har börjat att slå dövörat till. Bara jag kan besegra fröken anorexi, har börjat inse det nu.

Dagens matintag:

Frukost: 2 mackor+räkost+paprika+1 glas mjölk+ 1 kopp Te

Lunch: 1/2 port vitfisk+potatis (1 st)+lite sås+grönsaker

Mellanmål: Kladdkaka+vispgrädde+latte

Middag: 1 ägg+1/2 avocado+3 msk mini keso+2 mackor m räkost+1 port gröt

Dagens intag: ca 1460 kcal

Dagens träning:

14000 steg

30 min hård cross

50 min ridning

Dagens uttag: 1026 kcal

Med min basala metabolism har jag förbrukat 2436 kcal, vilket gör att jag trots all denna mat, ätit 1006 kcal för liiite. Det känns helt sjukt, jag känner mig jätte mätt och äcklig. Jag har en helt snedriven bild av det hela....

Ännu en vecka har passerat...

Dagarna går så himla fort. Nu är det söndag igen, det innebär att det är en ny vecka i morgon. Ny vecka innebär nya tag eller hur? Efter en ganska så misslyckad helg så innebär den kommande veckan nya tag. Jag har inte klarat av att anta de nya utmaningarna, vilket innebar någon form av "förbjuden" föda, såsom godis, chips, bulle etc, utöver alla mål. Jag orkar inte gå in på några detaljer, men jag klarade inte av att behålla något, inte ens maten. Så nu ska jag ta det lugnare och försöka återfå kontrollen och få in alla mål mat igen. Det blev ingen träning heller för min del och det gjorde ju allt värre. Men idag åt jag iaf 4 mål mat och bara spytt en gång. En avsevärd skillnad från igår.

Dagens mat såg ut såhär:

Frukost: 1 port gröt+mjölk+1 skiva bröd med skinka
Lunch: En Ceasarsallad+ 1 knäckebröd sport
Mellanmål: Kladdkaka (spydde tyvärr)
Kvällsmat: 2 skivor bröd+räkost+1 port gröt+3 msk lätt keso+1 dl yoggi+1 ägg

Träning:
30 min cykel hård
30 min styrka ö.k
8000 steg

Helt ok.

Dålig uppdate

Jag har inte varit så bra på att uppdatera, anledningen är att jag mått Skit. Skriver mer ikväll....

Tårar och Ångest

Igår kväll kom min hemska ångest tillbaka, den värsta känslan som finns och som jag inte kan hantera. Från att allt känts ok till att plötsligt bli kolsvart skedde på en sekund, skuggan drog över min själ och lämnade en hemsk smärta. Varför blev jag ledsen? Varför fick jag panik? Hur kunde allt bli så svart och dystert? Jag försökte ta till alla knep, men inget hjälpte, känslan hade etsats fast i min själ och jag kämpade för att överleva. Min kille höll om mig, försökte stötta mig och rädda mig från alla demoner. Tillslut ringde jag mamma, klockan var bortåt 00.00 men jag brydde mig inte, var tvungen att höra hennes lugna röst. Mamma svara och efter att vi pratat i 7 min var jag så pass lugn att vi kunde lägga på. Efter det pratade jag och min älskling lite och han smekte mig över ryggen och klia mig i håret tills jag somnade.

Jag sov inge vidare bra, vaknade till och från och i morse kom jag inte upp för att träna. Min kropp sa nej, varenda muskel i hela kroppen strejkar och jag har ont överallt. Nu måste jag sluta plåga mig själv, träning skall vara kul och inte ske pga fröken anorexi. Kom lite sent till dagvården och kunde knappt få ner frukosten men jag tvingade mig själv, ligger nu i sängen och mår förjävligt. Det var länge sedan jag mådde så här, men ibland måste ju bakslag få komma. Måste bara orka kämpa nu och se framåt, livet är inte så här mörkt, solen har bara gått i moln en liten stund.

Hoppas er dag blir bättre än min.

Våga se framåt

Har precis ätit frukost och ligger nu och vilar. Ska träffa psykologen kl 10.00 för att prata om nästa steg i behandlingen. Undrar om jag är redo för detta nu bara....Samtidigt som jag känner mig starkare än på länge så känner jag mig så svag så svag. Är så rädd att allt ska gå tillbaka till det som varit, men samtidigt måste jag våga ta den risken för bli helt frisk. Att börja äta är inte lätt, så många tankar o känslor som överöser än, måste lära mig hantera dessa känslor på rätt sätt. I morse tränade jag igen, även fast jag inte får, men det var så underbart skönt, min kropp jobba så bra och nu är jag full av positiv energi! 7 km körde jag på 31 min! Är grymt stolt över mig själv! Men nu ska kroppen få vila ordentligt och tankas på med bra energi! Ikväll får det bli streching för hela slanten, är sjukt ovig! Vet inte hur jag ska göra för att bli mjukare, spelar ingen roll hur mkt jag töjer, nästa dag är jag lika stel ändå :( hopplöst!

Nej nu ska ja ta och vila lite! Kram

Dagens intag

Jag skriver upp dagens intag för min egen skull, inte för att trigga andra.

Frukost: 2 skivor bröd+smör+räkost+ 1 kopp Té

Lunch: Ris+kyckling+salsasås+Té

Mellanmål: 1 fullkornschiabatta med fetaost+ 1 Latte

Middag: Gröt+1,5 ägg+3 msk keso+ 2 skivor bröd+räkost+1 bit choklad

Tot: ca 1400 kcal

Träning: 50 min intensiv ridning+ 12000 steg+20 min styrka

Tot: ca 650 kcal

Helt ok dag, skulle dock ätit mer fett och proteiner, men det fick bli bröd idag, var sugen på det! Maten skulle kunna ökas ännu mer, men jag ökar successivt, för då blir inte bakslaget lika jobbigt. Självfallet känns det som jag ätit "massor", men seriöst? Det är ju fortfarande alldeles för lite för att behålla vikten. Anorexin är fortfarande för stark för att tillåta mig saker och äta mer. Men jag är på väg!

Dag 13 helt okej!

Har mått helt ok idag! Träffade min terapuet och hon vet verkligen hur hon skall få mig att må bra! Vi pratade mycket om känslohantering och jag börjar känna nu hur mycket "färdigheter" som jag lärt mig använda och det räddar mig från många jobbiga situationer. Jag använder mycket SOAL vid min hantering av ätstörningen. SOAL står för: Stop, Observe, Accept and Let Go. Stanna, alltså se situationen med icke dömande ögon, Observera, vad sker, varför och vad känner jag, är jag stressad? Här jag ledsen? Sedan, Acceptera: Jag känner så här just nu, är medveten om det men kan inte göra så mycket mer åt det, situationen är som den är. Let Go, gå vidare, se framåt, det som är har skett och jag har lärt mig av det. SOAL ungefär som Själ. Kom ihåg dem orden!

När jag äter dyker många känslor och tankar upp, "jag blir tjock" "jag är inte värd att äta" etc. Då gäller det att stanna upp, observera dessa känslor och förstå att det inte finns ett samband mellan att ex vara värd att äta och att äta, det är inte problemet, utan jag äter av andra anledningar. Det låter flummigt, men vill man verkligen bli fri, så gäller det att andra på tänkandet och börja att slappna av i stressiga och jobbiga situationer. Jag har verkligen börjat uppskatta mina färdigheter och nu börjar det ge resultat, ångest ses ju som själens feber och det gäller att ta till medel som minskar febern och börja behandla grundproblemet. Testa du också!

Vart går gränsen?

Jag vaknade i natt och när jag låg där vaken började tankarna snurra. Började fundera på var gränsen mellan att vara frisk och ha en ätstörning går? Innebär friskhet att man äter ohämmat utan förbud och kontroll? Eller är det att man äter och tränar med medvetenhet, kontroll och förnuft? Eller blir det en ätstörning då? Visst finns det extrema exempel på vardera sida, men hur blir det för dem som ligger i gränslandet då? Innebär kontroll att man har en ätstörning eller är det dess konsekvenser som avgör det? Om jag vill vara smal, innebär ju det vissa uppoffringar, likt om du vill kunna mate måste du offra din tid. Inget går att få gratis, tillslut måste vi alla kämpa efter det vi vill ha . Jag menar inte nu att jag ser det som en ursäkt för att svälta, men om man återhållsam med vissa saker man äter innebär väl inte direkt att man har en ätstörning?! Dåligt samvete får man likväl om man ätit en påse chips som om man sovit ist för att ha pluggat. Allt handlar ju om balans. Självfallet är ångesten vid en ätstörning något helt annat och det är inte friskt att svälta sin kropp så som man gör. Dock känns det fel att släppa på allt, kan man inte få ha kontroll hela tiden men öva på att släppa den och inte lyssna på demonerna? För som det känns just nu ska allt bort och allt ska ätas, även fast jag hellre skulle äta andra livsmedel för min kroppsskull.

Flummigt inlägg jag vet, hoppas någon förstod poängen.....

Tisdagkväll

Dagen har varit okej, ångesten har pendlat upp och ner. Kunde inte låta bli att träna lite, bara för att mjuka upp träningsvärken. Höll på att väga mig idag, men jag gjorde aldrig det, siffrorna skulle driva mig till vansinne och anorexin skulle växa sig starkare. Nu ska jag snart ta och gå en kvällspromenad och sen sova, min kille är ute med några killkompisar ikväll och gör stan osäker!

Dagens intag

Frukost: 2 skivor bröd+smör+räkost ca 230 kcal

Lunch: Potatis+korv+morötter ca 350 kcal

Mellanmål: 1 dl yoggi+3 msk mini keso+1 banan+1 kopp te ca 130 kcal

Middag: korvstroganoff+ halv portion pasta+sallad+fetaost 350 kcal

övrigt: 3 koppar té + 1 dl mjölk+1 äpple+ägg+ 4 godisbitar ca 260 kcal

Tot: 1320 kcal

Ut: 8000 steg 231 kcal

25 min cross 267 kcal

25 min cykel 170 kcal

styrka 85 kcal

tot: 753 kcal

Tot för dagen: 663 kcal

Våga ät!

Nu går jag in på sista veckan innan "allvaret", det känns tungt, men ändå väldigt förhoppningsfullt. Vissa tider på dygnet härskar anorexin, medan andra stunder härskar Miranda. Jag åt fullt igår och idag satsar jag på exakt samma sak, men det känns jobbigt, rädslan av att gå upp i vikt är stor. Dock vet jag att jag måste komma ur mina tankebanor NU, innan hon tar över mitt liv. Det konstiga är hur man uppfattar sig själv, jag ser mig inte som smal, men inte som fet heller....jag avskyr mina lår och de kan få mig att gråta framför spegeln. Annars är jag nöjd, visserligen gillar jag mig själv inte i profil, för jag ser ut som en kille, men ändå. Mitt bruna hår klär mig och jag ser skaplig ut. Trots att jag kan känna denna "nöjdhet" så finns det perioder då jag knappt kan möta min spegelbild. Varför är det så? Hur kan hjärnan jävlas så mycket med än? Sanningen är också att jag skäms för detta, så jag kan inte säga det högt, för folk skulle bara uppfatta mig som bekräftelsesökande. "Söta bruntotten Miranda kan väl inte inbilla sig att hon är fet och ful" Jo, tyvärr. Dessa tankar fightas jag med varje dag, men tyst och för mig själv.

Det jag själv försöker göra är att

1. Inte väga mig, vikten talar ingen sanning om hur jag ser ut, det är kläder som gör det och har jag orimliga krav på strl, så får jag be någon jag litar på om råd om strl.

2.Inte mäta sig heller, jag kan variera 8 cm beroende tid på dygnet och om jag ätit eller ej, det är mycket.....

3. Inte spegla sig för mycket, det handlar ju om ett kontrollbehov som skall uppfyllas, men genom att kontrollera att den inte gör det, hjälper man sig själv.

4. Om du speglar dig, döm inte. Bara kolla: observera.

5. Gör det som du tycker är kul, jag skulle behöva träna mer pilates och yoga, men jag HATAR det och lider mig igenom varje pass. Hoppa det, bästa träningen är den man gillar !

Nej nu ska jag ta tunnelbanan till NK och köpa Thé! Gott! Kram

Pojkvän och ätstörning?

Läser en hel del bloggar, vissa borde jag inte läsa för att de är så triggande, medan andra ger mig styrka och glöd. Det som jag reagerar på är hur många frågar hur det är att ha en pojkvän och en ätstörning? Typ som om det skulle vara något svårt, ovanligt och jobbigt att kombinera dessa två ting? Men hur är det om man är diabetiker och ha en pojkvän? Det är väl inga problem eller? Jag brukar tänka att jag INTE är min ätstörning, men att den är en del av mig och som jag måste kunna koppla bort. Det är så lätt att göra sig själv till ett "offer", jag "förtjänar" inte att ha en sådan fin pojkvän. Men är inte detta en del av vår sjukdom? Kä

nslan av att inte förtjäna något, att äcklas av oss själva? Det betyder ju inte att verkligheten ter sig så, dem har ju funnit våra kvalitéer och älskar oss, så vad blir det som sätter käppar i hjulet? Jo, delvis är det vårt värderande som vi ständigt försöker pränta in i killarnas huvud, vår egen sneddrivna självbild och bristande självförtroende.

Det går visst att kombinera ett fantastiskt förhållande och en ätstörning, det handlar bara om hur man tillsammans ska tackla den! Det största problemet är att vi försöker dölja det för vår partner, främst för att vi skäms, men också för att vi ska bli lämnade ifred med vår svält. Andra orsaker är kroppsbetingat, vi hatar våra "tjocka" kroppar och äcklas av när han tar på den. Det viktigaste är att lägga korten på bordet: Det här är mina problem, jag jobbar med dem, men det får mig att må.......och berätta EXAKT hur du upplever dig själv, situationen och omvärlden. Dölj inget, låt dina mörka tankar komma fram. Älskar du denna person och känner att han är värd att satsa på, är han värd att veta hur du mår. Tro mig, det är enklare att tackla en ätstörning tillsammans och stödet man får är fantastiskt. Det viktigaste DOCK är att inte han tar över ansvaret för DIN sjukdom, han bär inte bördan att du ska äta eller sköta dig, det måste du göra själv! Dra inte ner honom i träsket, men visa honom gärna runt! Han ska inte bli en del av din ätstörning, utan han skall bli dess värsta fiende.

Många gånger när jag känner ett hat mot mig själv, har ångest och anorexin skriker i mitt huvud är det så skönt att krypa upp i min killes knä och bara gråta. Han brukar fråga "är det dina demoner som spökar nu?" och håller om mig, jag får stöd och styrka av att möta mina demoner och jag blir inte lika ensam i det hela. Visserligen kan det kännas jobbigt att ha någon som håller i en när man har extrem ångest, men jag brukar tänka; "Nehej du fröken anorexi, du ska inte förstöra mina känslor för min pojkvän, där tillåter jag dig inte att göra, förstör mig om du så måste, men inte min relation till min pojkvän". På något vis handlar det om att hela tiden kämpa emot och inse att man kämpar för någon annan också.....

Visst finns det killar som är idioter och som inte vill förstå. Om du är rädd att han ska lämna dig, LÄMNA HONOM! Den rädslan passar inte in i ett kärleksfullt förhållande, är det så skört kanske man lika gärna kan gå vidare och finna en som älskar en på riktigt! Ensam är stark, man behöver inte en kille för att klara sig igenom detta. Hellre ensam och stolt än missförstådd och tillsammans! Glöm aldrig det! Du förtjänar att bli älskad!

träningsvärk

Fy, kan knappt gå! Men ridningen gick helt okej idag, dock var det kämpigt med värken! Matmässigt har det gott bra, eller det känns ok!

Frukost: 2 fullkornsmackor med räkost+leverpastej+ 1/2 mjölk

Lunch: Nästan en hel portion ris och köttgryta+sallad

Mellis: 1/2 banan+2 msk mini keso+1.5 dl lättyoggi med sötningsmedel+kanel+1 ägg

Middag: Korvstroganoff+fullkornspasta

Kvällsmål: 3 msk mini keso+1 dl yoggi+kanel+ 1,5 rågmacka med räkost+ 1 liten bit mörk choklad

Totalt: ca 1350 kcal

ut: ridning 250 kcal

promenader 270 kcal

tot. ca 520 kcal

Det går framåt, men det känns tungt att skriva hur mycket jag ätit, även om det kanske är för lite. Men men. Värre kommer det bli....

Måndag ny vecka, nya tag! Dag 15

Har varit en dålig uppdatering under helgen, anledningen är att jag inte haft något vettigt och skriva och att jag haft kompisar hos mig hela helgen. Det är svårt att få ro och bara sätta mig ner och samla ihop tankarna. Denna helg har annars varit helt okej, haft trevligt sällskap och en underbar alla hjärtansdag!

Matmässigt har det gått mindre bra, har spytt alldeles för mycket och jag skäms över mig själv. Varför kan jag inte sluta bara? Imorse vaknade jag upp med en liten förkylning och det knäcker mig. VILL TRÄNA!!! Jag har abstinensbesvär om det går en dag utan träning. Igår körde jag ett styrkepass på 40 min och det lider jag av idag, min rumpa gör oooont! Hade tänkt köra ett crosspass idag, men får se hur jag mår ikväll, troligtvis så är jag fortfarande förkyld. Men det blir ridning i alla fall och promenader så lite får jag röra på mig!

Ska ev. träffa läkaren idag, har ont i magen och det kan vara magkatarr eller något liknande. Det är super svårt att äta och det försvårar hela situationen, för jag mår illa efter jag ätit PGA mina magbesvär. Jag hoppas jag slipper göra en gastrosskopi, för det verkar så äckligt!

nej nu ska jag ta och sova lite, är så trött. Mina inlägg suger, ska bättra mig!

Träningsplaner för nästa vecka

Måndag: 30 min cross morgon.

45 min ridning

30 min styrka ö.k

Tisdag: 30 min cross morgon

90 min bikram yoga

Onsdag: 45 min cykel + 15 min mage+rygg

45 min ridning

Torsdag: 30 min cross morgon.

60 min styrka ö.k+u.k

Fredag: 30 min cross morgon.

ev 30 min cykel e.m

Lördag: 90 min powerwalk

Söndag: 30 min cykel

30 min styrka ö.k

Det känns som en ganska realistiskt schema, visserligen kan det ändras om tiden blir knapp eller något inträffar. Men jag kommer försöka få in antalet träningstimmar!

Dock gäller det nästa vecka att jag äter mina 5 mål, inga godsaker och följer strikt tidsschemat! Inget fusk, inget mygel! Här ska ätas och tränas! Ingen mat=ingen träning!

Lördag

Ingen träning under hela dagen idag, vilken utmaning. Känner mig redan äckligt fet och som att jag gått om 10 kg. Igår blev lite godis och idag straffar hon mig för det. Kommer uppdatera dåligt idag, för jag har vänner runt omkring mig.

kram

Dag 9

Usch, har så himla ont i magen, typ magknip. Varför vet jag inte, men det är jobbigt. Känns som att jag är uppblåst och det spär på tjockhetstänkandet ännu mer. Sov inge vidare i natt heller, min kille är genomförkyld och han låg och hosta hela natten, medan jag låg och hade ångest över att jag ätit för mycket och tränat för lite. Idag är det dock nya tag, igår var igår och idag är idag. Fick i mig frukosten, men det var knappt pga magen. Hoppas på att kunna smita direkt efter lucnh idag, eftersom jag har en kompis hos mig. Jag ska visa henne staden och dricka te på en massa fik!

Jag vet inte om dagvården hjälper mig så mycket, lite har den ju gjort, eftersom jag börjat äta regelbundet, men mina monster finns ju kvar och jag får bara mer och mer ångest. Vad händer om jag inte klarar allt på 3 veckor? Inte kan sluta träna, inte kan äta alla mål? Ska jag säga det och riskera att bli utkastad ur behandlingen, eller ska jag ljuga och fortsätta kämpa? Jag är tvådelad, kommer jag någonsin ge upp träningen? Nej, tror inte det, den är ju en del av mig, den gör mig hel och levande. I morse sprang jag 6 km på 26.15, vilket är skitbra, sedan att jag sprang så fort för att ångesten jaga mig, spelar det någon roll? Jag springer ju ifrån den.

Ska ta och börja plugga inför Högskoleprovet, det är dags nu, så jag är förberedd och inte behöver känna mig dum när jag sitter där. Ska även rätta min kompis uppsats idag, inte för att jag är särskilt mycket bättre än henne, men lite går ju alltid att korrigera. Det blri dessvärre ingen mer träning idag, för min kompis ville inte träna mer och vi vill ju passa på att umgås nu när hon är här. Suck, ångest moment 22. Men å andra sidan är det bra, jag ska inte överträna. Eller?

Nej nu ska jag läsa lite bloggar och sedan ringa Glasduvan, har inte hört något från henne på ett tag nu och jag känner på mig att något hänt. Hoppas hon nu har satt på telefonen. Nåja, jag är säkert bara nojjig....

Dag 9

Mår inte alls bra idag. En massa tankar som snurrar och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ätit-spytt-ätit vilket har orsakat kaos. Har ingen koll vad jag fått i mig, hur mycket jag ska äta eller ingenting. Har bara ridit idag och känner ett behov av att kompensera. I morgon blir det morgonträning i ca 40 min och ingen frukost. Eller nej, det blir inget, eller jo, frukost ska jag äta. Nej vilket osammanhängande text jag skriver. Åh. Mår inte alls bra.

Dag 7

Orkade inte uppdatera något mer igår, för jag var helt slut. Dagen gick väl ganska bra, men inte på ett positivt sätt. Jag åt alldeles för lite och tränade för mycket. På morgonen så sprang jag 6 km på 29 min, sedan under dagen blev det totalt 21 000 steg, alltså jag gick hur mycket som helst. Åt hela frukosten, lunchen men resten av dagen var inte mycket att hurra för. På kvällen var jag så trött, helt slut. Hon hade verkligen kört slut på mig, allt var dimmigt och jag var helt borta. Vi gick och lade oss tidigt, men jag kunde inte sova ordentligt utan drömde mycket och sov mycket lätt. Jag vaknade även tidigt i morse...

Det är när man väl börjat äta igen som man verkligen känner hur hårt det tar på kroppen att svälta, förut kände jag inte hur trött jag blev, eftersom det var en vana att vara trött. Men nu känner jag hur svag, disträ och okoncentrerad jag blir av att svälta och då är inte jag särskilt mager....Måste orka nu, hon får inte vinna.

Svar på frågestunden!

Tack för era frågor, var rädd att ingen skulle fråga något!

Hur länge har du haft en ätstörning?

Det är svårt att svara på, eftersom jag mer eller mindre alltid varit väldigt medveten över vad jag stoppar i mig och att kompensera det jag äter med träning. Förr spydde jag inte, utan tränade extra hårt istället, de senaste 6 mån har jag successivt börjat kompensera med kräkningar+träning. Det handlar oftast om att man hamnar i en ond spiral och aldrig riktigt kommer ur den.

Varför bloggar du?

Jag bloggar för att kunna lämna av alla mina känslor någonstans. Vill inte att dem glöms bort eller förträngs, utan tippas av på ett ställe, där jag åter kan finna dem igen. Det är min dagbok och ibland en "självhjälpsbok". Sedan är det kul att känna att andra läser det jag skriver och komma med egna tankar, idéer och lösningar, få kontakt med söta själar som kämpar för samma sak som jag; ett friskt och lyckligt liv!

Varför är du anonym?

Jag har valt att vara anonym för min egen skull, mina innersta tankar är ändå mina privata, så länge inte alla kan veta vem dem tillhör. Vissa saker vill man inte dela med sina nära och kära, framförallt vill man inte att omgivningen ska ändra inställning till mig och min person. Alla människor vill en inte gott och det jag väljer att skriva om kan lätt användas emot mig. Så det är främst för att skydda mig själv och min familj.

Hur klarar du av att ha ett fungerande förhållande när du mår som du mår? Känner du att du kan tillföra förhållandet något? Hur mådde du när ni träffades?

Jag skulle vilja påstå att mitt förhållande är så perfekt det bara kan bli. Det är mycket tackvare min underbara kille, han är väldigt sympatisk, kärleksfull och klok. Jag var typ sjuk när vi träffades, men hade inte varit i kontakt med psykvården än. Vår kärlek bygger på vänskap, vi var först vänner och det utvecklades till ett förhållande. Jag har alltid kunnat prata med honom om allt och han har alltid varit mitt störst stöd. Visst var det knackligt ibland, men det blev aldrig kris. Perioder då jag inte visade någon som helst kärlek till honom förtjänade jag honom inte, men han älskar mig och har aldrig lämnat min sida, hur dum jag än har varit. Min pojkvän är väldigt stark i sig själv och det gör att han orkar stå upp för oss båda, även då jag faller. Han var min enda anledning till att leva.

Det jag har gjort för att upprätthålla ett stabilt och kärleksfullt förhållande är att jag aldrig försökt dra ned honom. Inte heller tillåtit mig själv att bete mig illa eller annorlunda bara för att jag mått dåligt. Många lägger till sig en images som bygger på ens mående, men jag har aldrig accepterat att sjukdomen skulle bli en del av mig, även om det ibland har varit nära. Låt aldrig ätstörning/självskadandet komma emellan dig och din partner, du är inte hans problem. Du är inte heller dina problem, så de gånger vi hittar på något, så lägger jag problemen på hyllan- Även om det är jävligt svårt. Mår jag dåligt, säger jag det, mår jag bra, säger jag det. Behöver jag kärlek och tröst så ber jag om det, innan han hinner märka det. Det är ingen lek som handlar om att han måste förstå hur jag mår eller veta det, utan det är något jag säger, för att släppa på spänningen och få det jag behöver för stunden.

Visst kan det hända att jag inte velat ha sex pga min egen kroppsfobi, men då har jag istället koncentrerat på min kille och hans underbara kropp. Det är så lätt att bli egoistisk och utgå från sig själv. Han älskar mig och jag älskar honom, vad är då problemet? Är det så att jag inte kan ha sex ändå säger jag det och vi löser det på ett annat sätt. Självklart tillför jag förhållandet något; Jag är en glad tjej, har mycket energi och är mycket målmedveten. Älskar att hitta på saker och jag ser alltid till att stötta min kille, men är inte rädd för att kritisera. Det är en fin balans. Anledningen till att det funkar så bra är ju för att vi är så lika och passar så bra ihop, men också min killes oändliga kärlek till mig. Han har aldrig givit upp hoppet, inte ens de stunder jag gjort det, han är mitt allt och jag älskar honom så!

Hur lång är du?

1.64 m

Hur mycket väger du?

46.5 kg sist i alla fall.

Hur många kcal äter du om dagen?

Oj, det beror helt på, men runt 1200 kcal totalt, men sedan tränar jag ju också så jag äter alldeles för lite! Men ökar för varje dag

Har du egen häst eller rider du på ridskola?

Jag rider på ridskola, men har haft egna hästar!

Är du förlovad?

Ja!

Bästa aktivitet?

Ridning och löpning!

Målvikt?

Att må bra!

Frågestund!

Inga frågor är för dumma och jag svarar på allt!

Imorgon så svarar jag på alla frågor!

Kram!!!

Dag 6

Har verkligen fullt i dag, känner mig ångestfylld och stressad. Samvetet svider, åt upp hela frukosten och nu börjar dimman inta mitt seende. Varför Varför? Åh jag vill inte bli tjock. Provade klänningar igår, i strl 32 och den satt bra, nästan stor, tillskillnad ifrån när jag köpte den. Känslan av seger hänger över mig, men krossas av misslyckandet att jag åt. Vem försöker jag lura? Hon vill bara att jag ska äta mer, för att orka träna hårdare och sedan bli frisk, för att sedan driva ner mig i svältträsket igen. Vi jobbar som ett team, men egentligen är hon en parasit som lever på min positiva energi och omvandlar den till smärta. Jag måste orka kämpa nu.

Pratade just med min mamma, sa att jag mår bättre än på länge, hon blev glad. Efter att vi lagt på sköljde ångest över mig och allt blev becksvart. Tankarna blev svarta, livet tungt och andetagen svåra att ta. Varför? Var det för att jag vågade må bra och säga det? Blev samvetet straffat för att jag tillåter mig själv att må bra? Eller är allt bara på låtstats, är det Hon som vill att jag ska må bra för att få bli lämnad ifred i svälten? Brukar kunna ha många svar och lösningar, men just nu står allt still. Paralyserande smärta och korta andetag får mig att bli snurrig och hjälplös.

Tror jag verkligen att jag kommer lyckas och uppleva mina drömmar? Bli läkare, Gifta mig, Skaffa barn och samtidigt må bra? Anmälde mig till Högskoleprovet för första gången, det kändes så bra igår men idag känner jag bara presationsångest. Vill lyckas, måste bevisa något. Men nej, anmälde mig för att kunna göra detta utan press, behöver inte bevisa något, måste inte ens få bra, mina betyg räcker långt, bara 1,8 skulle kunna ersätta mina betyg. Jag ska inte söka något speciellt ändå nu i höst. Den enda jag ska satsa på är att bli frisk. Måste lära mig slappna och leva i nuet. Du med.

Kvällsångest

Okej, det är svårare än vad man kan tro att börja äta "normalt", för jag har stora ångest och skuldkänslor just nu :( Det känns som att jag gått upp 10 kg, men intalar mig själv att det är en fysisk omöjlighet. Cyklade i 40 min idag, riktigt hårt och jag svettades verkligen som en karl, sexigt värre. Efter Blåsningen ska vi ta en långpromenad, vilket kommer lätta klumpen i magen!

Imorrn har jag Dagvård igen, men innan dess blir det 30 min cross och promenad till avdelningen. Sedan är det ridning i morgon kväll! Så jag har en morgon dag också!

Söndag

Börjat dagen med en frukost, nu ska vi till affären och handlar nödvändigheter så som; keso, fetaost, bröd, mjölk, yoggi lågkalori, ägg, toalettpapper mm. Jag ser ju till att planera målen mycket noggrant och allt ska finnas hemma för att slippa ändra på planen, just för min ångest. Tycker jag äter MASSOR, men efter en dag med fulla mål och utan kompensation mår jag bättre än jag gjort på länge. Är varken hungrig eller trött, utan kroppen är nöjd. Jag ligger på än 1300 kcal om dagen och det är uppdelat så att ca 33 % är kolhydrater, 33 % fett och 33 % protein. Alltså liknar ISO-dieten ganska mycket, fast det kommer mer naturligt. Så länge jag följer matschemat ska jag fortsätta träna och även nu lägga till styrketräning. Idag hade jag tänkt att cykla 45 min och sedan köra mage/rygg i 15 min. Sedan tar jag alltid en kvällspromenad på 50 min på kvällen så kommer upp i ca 12000 steg om dagen. Det gör att jag fortfarande går minus, men eftersom jag måste ta en sak i taget så är jag nöjd med det.

Veckan som kommer har jag, träningsmässigt planerat ungefär så här:

Måndag: 28 min Cross

60 min ridning

Tisdag: 30 min cykel

30 min styrka överkropp

Onsdag: 30 min cross

60 min ridning

Torsdag: 90 min powerwalk

Fredag: 30 min cross

30 min styrka

Melodifestivalen SUGER

Alltså seriöst? Vad är det för bidrag i årets melodifestival? Jag dör, så jävla dåligt. FY SKÄMS!!!!!

Träning, mat och trevligt sällskap

Idag har det gått bra, fast jag har ångest över mitt matintag. Lunchen åt jag nästan upp och snart väntar fiskgryta med ris. Sprang 1 mil i morse på 48 (!) min, personbästa sedan 2006. Gud vad slut jag var efteråt, men tackvare maten så orkade jag träna mer, hårdare och bättre. Prestationen ökar i takt med att min kropp får mer energi och då INTE onödig energi. Annars har jag mestadels rensat bland papper och städat lådor. Ibland får jag mina ryck och tar tag i saker vilket är bra!!

Tänkte skriva upp vad jag brukar äta under en dag, främst riktar det sig till dig med ätstörning som lätt övergår till hetsätning och svält.

Frukost 08.00-09.00: 1/2 portiongröt + en smörgås utan smör med te x kalkon+ ett glas mjölk (lätt) + 1 kopp te/kaffe Lunch12.00-13.00: Sallad med keso, soltorkadetomater, fetaost, kyckling och avocado + 1 kopp te/kaffe Frukt 14.00-15.00: Om hungrig Banan, om bara sugen äpple/clementin Middag 17.00-18.00: Stekt torsk med spenat och bulgur med citronsås+ 1 kopp te/kaffe Kvällsmål 20.00-21.00: 2 dl naturell yoghurt med 2 msk keso och kanel. (mums) samt 1 glas mjölk eller välling.

Det låter sjukt mycket men detta innebär att inget annat skall intas, för målet är att få ett jämnt blodsocker. Inga sötsaker, inga sötningsmedel, utan var noga med att följa schemat. Det handlar om HELA portioner och bestå mellan 1300-1800 kcal. Öka vardagsmotionen och träna ordentligt. Garanterar snygg kropp som mår bra! Var noga med att följa ett stenhårt schema, (kontroll och disciplin) den första månaden, byt sedan ut tex kvällsmål mot en chokladbit och latte eller det du är sugen på. Viktigt att inte äta mellan måltiderna, blir du alltför hungrig och sugen, åt du helt enkelt för lite målet innan. Drick mycket vatten och te/kaffe, ökar mättnadskänslan!

Det handlar om att leva ett normalt skinny liv, välj vad du vill stoppa i dig med omsorg och undvik tomma kcal och lightläsk! Det lurar kroppen och försvårar viktnedgång!

Frukost

Började mitt "nya" liv idag. Det bestod av en halv portionsgröt+mjölk och en "frökuse" med leverpastej (light) och gurka samt grönt the. Nu är jag proppmätt. Ångesten börja sakta överta min kropp och jag hör viskningar hela tiden. Men låter dem inte nå fram till mig, gör allt för att fokusera på nuet. Jag bör ju inte räkna kcal, men gör det i syfte för att inte få i mig för lite. Frukosten gick på 252 kcal. (HJÄLP) Det är inte mycket, måste intala mig det, det är lagom och nästan för lite. Du kommer klara det Miranda.

Idag har vi inget planerat, förutom att vika tvätt och träna. Tänkte köra 60 min cykel idag, samt lite styrka. Tänkte även gå ut och gå power walk med min kompis. Har dock bestämt mig för att bara göra det som faller in.

Det gäller att bestämma sig och trotsa allt.

Sitter nu här, helt mätt, frestelsen att spy är stor, men jag står emot. Åt en grekisksallad + 2 skivor ljust bröd. Allt ligger i magen och ska förbli där. Efter en misslyckad eftermiddag, bestående av "hets" (chips, kladdkaka och mat) + spy så bestämde jag mig för: Aldrig mer. Min kropp vill ha energi så mycket att den tvingar mig till att proppa i mig skit. Vem försöker jag lura? Det går inte alltid att svälta sig, det går till en viss gräns, jag ska visa omvärlden att man kan vara "skinny" men ändå äta ordentligt. Allt handlar bara om hur och vad man äter. Ska följa mitt schema som jag fått på dagvården, from i morgon ska det intas 5 mål om dagen. Jag ska ge det en chans, skulle jag bli "fet(are)" så är det bara att sluta, men jag måste ge det en chans.

Hädanefter blir det INGA sötsaker eller onyttigheter mellan måltiderna. Utan jag ska visa att jag är disciplinerad och följa ett schema under kontroll. Visst bör jag inte träna, men min kille och jag har bestämt att 3,5 h kondition i veckan är OK samt rida 2 ggr/veckan. Vardagsmotionen ska förbli som den är. Jag ska inte väga mig förrän om 5 veckor. Då ska endast min pojkvän se och jämföra....

Kom igen nu tjejer, nu kör vi!

Dag 5

Hade en väldans ångest över det inträffade igår, över min höga vikt, mitt misslyckande att gå ner och min inaktivitet. Jag klarar inte av mat längre, det ger mig väldans ångest, men är så hungrig hela tiden och vill ha mer. Dock tillåter jag mig själv inte det för skulden efteråt är ohanterlig för mig. Tur som är har jag min underbara vän T hos mig och min kille, de omger mig med kärlek och styrka, även om det fortfarande är svårt. Ena sekunden vill jag kämpa, andra sekunden funderar jag över hur jag ska fuska med maten och träna hårdare. Rösten inom mig driver mig till vansinne, igår fick jag en utdragen och smärtsam utskällning av Henne och jag låg i sängen och kved. Utbrister ibland: Låt mig vara, försvinn!! och min pojkvän tror jag säger till honom, men får förklara att det är till Henne. Hela natten fylldes av mardrömmar om mat och utseende. Drömde att jag åt för mycket och i morse tog det mig 40 min att hitta kläder som "passa" eftersom jag gått upp så mycket. Hur surrealistiskt det än låter, så driver detta mig till bergskantens ände. Det finns där, existerar, men det är bara jag som kan se det. Alla andra är för dumma för att uppfatta det.

Frukosten fick jag i mig halva och snart ska jag träffa psykologen. Ångest. Jag har typ inte ätit något denna vecka, så det blir väl en utläggning om det. Efter lunch ska jag umgås med en massa människor, det är bara att klistra på smilet och tränga undan demonerna. För jag måste börj umgås med människor i min ålder, jag måste våga leva livet. Målet är att klara av halva lunchen idag, wish med good luck.

Kram

Dag 4 ; det känns lite bättre....

Nu har jag lugnat ner mig lite, hämtat mig från chocken. Talat med både läkare och behandlare, bestämt mig för att aldrig mer väga mig. Jag mår bara så dåligt varje gång och det förstör min dag; mitt liv. Vikt skillnaden beror mycket på kalibreringen, vätska i kroppen och kläderna. Egentligen hade jag sett likadan ut om jag vägde 45 som om jag väger 47. Det är mestadels vattenbalansen som spökar med siffrorna, eftersom jag slutat att spy. Hädanefter ska jag gå på kläder, jag ska ha xs och efter det får jag bestämma hur jag ska leva. Äta lite mer om det sitter löst eller hålla igen om det sitter för hårt. Visst känns det tugnt att ta detta beslut, men jag kan inte forsätta leva mitt liv efter siffror, det är inte hållbart. Jag hade inte riktigt bestämt mig fram tills idag, men nu måste jag sikta frammåt. Nu har jag gjort mitt val. Om mitt spöke säger emot mig så måste jag ignorera, kämpa och slåss tillbaka.

Visst vill jag se låga siffror på vågen, men jag klarar inte av vägen tills jag är nöjd, för då finns inte jag. Jag insåg idag hur mycket min pojkvän betyder för mig, hur lugn han får mig och hur mycket jag litar på honom. Han är mitt allt. För honom ska jag göra allt, och han är värd att ha en frisk flickvän. När jag ringde honom var jag i upplösningstillstånd och hade tagit beslutet att hoppa av behandlingen. Men bara efter några minuter hade jag ändrat mig och såg saker med ett viss perspektiv. Det handlar inte om att gå upp i vikt, det handlar om att våga äta. Han gav mig så mycket energi och styrka under samtaletsgång, att jag vågade ta beslutet att bli frisk. Nu menar jag inte Normalviktig, utan frisk. Jag ska ligga på 47 kg -+1. Nu är motivationen hög, jag ska klara det. Jag ska vara kvar där jag är nu men med ett friskt tänkande.

Ringde mitt i all hysteri min terapuet (min individual terapuet i DBT) och bokade ett möte om en halvtimme. Känner att hon måste hjälpa mig att normalisera känslorna och få kontroll över mina impulser och tankar. Detta måste måste måste gå. Jag ska klara det!

Dag 4 + vägning

Mår helt katastroft dåligt. Vägde mig här på avdelningen i morse. Vågen visade 47.8 kg!!!! DET ÄR AS MYCKET!!!!! vägde mig hemma igår och då vägde jag 45.8 kg, alltså 2 kg mindre. Min ångest är fruktansvärd. Jag går upp av inget, åt middag igår och spydde inte på hela dagen, + 2 kg bara på ett dygn. Försöker trösta mig med att jag hade kläder på mig, men det spelar ju ingen roll, det är fortfarande 2 kg!!!!!! Ingen mat idag, nu fick hon rätt, jag är värdelös och tjock. Fan fan fan. Vill inte mer. Jag skulle lyssnat på henne, men det gjorde jag inte, hädanefter ska jag göra det!!!!!!!!!!!!!!!!!

Middagen klarad!

Åt middagen idag, ett kycklinglår, tzatsiki och gröt. Jag har extrem ångest, men jag klarade det. Första målet på väldigt länge. Usch, jag som ska väga mig i morgon. Usch. Nåja, måste lära mig att äta igen utan skuld. Suck.

Dag 3

Har suttit länge med min behandlare, jag berätta om mitt kopensationstänkande och ångest. Idag lyckades jag bara äta 1 macka, mer gick inte. Nu ska jag träffa en underbar vän för lunch, var ok att smita från dagvården. Måste klara av detta mål. Ikväll blir det ridning samt att min andra halva kommer hit och umgås med mig! Skönt med sådana underbara vänner!!

Lunchen får bestå av en sallad, sedan ska jag äta mellis innan stallet och middag efter ridningen. Kanske blir det en frukt också. Gah vad jobbigt allt är nu. Känner mig äckligt fet och att jag inte behöver äta för att jag har hullet att leva på.

Dag 2

Denna dag var inte så jättebra, för det första övergick min eurforiska känsla till ångest, när det sedan visade sig att lunchen bestod av en rätt jag absolut AVSKYR (alltid gjort långt innan ätstöringarna) höll jag på att bryta ihop, fick ju inte i mig någonting. När min behandlare och jag sedan satt ner och prata var samtalstonen från min sida ganska föraktande och avvisande, för jag blir sådan när jag ständigt får höra förolämpningar. (Typ påstod han att jag har bulimi, som han sedan tog tillbaka, sedan sa han att jag inte fick dricka Latte även om jag själv ville ha det och att jag tyckte det var ok, vilket gjorde att fler "förbud" sattes upp för mig och ökade på min ångest. Sedan sa han att jag inte var "underviktig", som han sedan tog tillbaka och bad om ursäkt över.) Detta resultera i att jag fick jättemycket ångest och "tjockhets" känslor, att jag var för fet, hur jag ens kunde tillåta mig själv att fråga om jag fick dricka latte och "jo jag kanske hetsäter" trots allt? I sin tur genererar det i att jag tycker han är oprofessionell och korkad och allt förtroende raserar. Har man ingen ätstörning INNAN man kommer till dagvården, då garanterar jag att man får det efteråt. Kanske borde sätta alla överviktiga på dagvården?

Nej nu ska jag iväg till Dagvården dag 3 (skrev detta i efterhand för jag somna så tidigt). Hör senare!

Hopp

Just nu känns det som att allt har lättat, jag ser en framtid och jag har drömmar. Under frukosten satt jag och pratade med en som också går här på dagvården. Hon är dubbelt så gammal som mig och hon uppmanade mig att ta tag i mitt liv och satsa på att bli frisk. Visst, jag har hört detta förut, men på något sätt så trodde jag på henne. Hon berättade att hennes liv förvunnit och att det snart är försent att skaffa familj. När jag såg hennes längtan och sorgsna ögon så insåg jag att jag inte ville sluta där, jag vill inte förlora de värdefullaste åren i mitt liv. Varför är jag villig att ge upp ALLT bara för att vara smal? Sedan handlar det ju inte om att vara smal, utan mer MAGER, jag är smal om jag äter och rör normalt på mig. Jag ska satsa på mitt liv och inte välja den enkla vägen, utan kämpa. Jag har världens bästa kille, vänner och familj som stöttar mig, varför börjar jag då inte leva? Bekymmer kommer jag alltid ha, så det är väl bara att lära sig att hantera dem?

Jag har drömmar, jag och min älskling ska jobba lite utomlands, vi ska leva livet tillsammans och inte stadga oss för snabbt. Barn ska jag inte ha på 10 år så det är lika bra att satsa på min framtid fram tills dess eller hur? Åh, jag känner för första gången en längtan inom mig, en längtan som för mig bort från allt detta. Visst har jag ångest hela tiden, men den ska jag inte lida av utan hantera och knuffa undan. Jag ska forsätta njuta av denna eurforiska känsla ett tag till innan en annan känsla tar över. Det är jag värd.

Dag 1 avklarad

Nu sitter jag framför Tv:n och slappar. Pojkvännen ligger i mitt knä och myser. Dagen har varit bra. Helt ok, även om jag har ångest nu efter middagen. Ridningen gick suuper, det var helt underbart att rida och jag njöt av varje steg! Direkt efter ridningen gick vi till gymmet och cyklade 30 min. Jag vet, jag ska inte träna, men jag är rädd att få extrem ångest, har inga mediciner som skulle stilla den eller liknande och jag vägrar att börja skära mig igen, men det är det jag gör när ångesten är för stark. Det var inte heller fröken anorexi som ville träna, utan Jag. Hade hur mycket energi som helst efter ridningen och jag var helt upprymd, därav var det underbart skönt att träna! Min dag har sett ut så här;

06.15 Gick jag upp.

06.30-07.00 Crossträning

08.30 Dagvården började. Frukost.

09.30 Terapuet

11.00 Samtal med min behandlare

12.00 Lunch

13.30 Träffade psykologen.

15.00 Åkte hem

15.45 Mellanmål

18.00 Ridning

19.45 Träning

22.00 SOVA

Min dag har alltså varit fullspäckad. Nu är jag helt slut och tänkte ta en dusch för att sedan gå och lägga mig med min älskling, som är ledig i morgon så det blir en liiiten sovmorgon tsm:)

Kram

Dag 1

Ligger i sängen i rummet på dagvården. Jag känner mig så trött, men samtidigt är det kaos i mitt inre. Det är bara jag här, frukosten var jättejobbig. Åt inte upp och jag hatar de blickar som kontrollerar mig. Känner mig så liten och ensam, tårarna ligger och guppar i ögonen och jag har en stor klump i magen. Det är skönt att kunna fly till datorn och alla bloggar. Får min ro och frihet framför den lilla fyrkantiga skärmen. Direkt efter frukosten träffade jag min terapuet och jag satt bara och grät. Hon är min trygghet nu, hon är den som förstår mig. Om en liten stund ska jag träffa min behandlare, känns jobbigtm, jag litar inte på män. Fördelen här är ändå att jag får vara ifred och kan göra det jag vill, dvs sitta framför datorn och läsa.

Jag tränade i morse, även om jag vet att jag inte får. Det är så svårt för mig att låta bli, jag älskar trotsa allt att träna på morgonen, jag kommer igång ordentligt och känner mig pigg o redo för dagen. Allt får väl komma successivt antar jag, det går inte att kräva för mycket för snabbt. Då låser jag mig bara. Jag har börjat inse hur sjukt mitt beteende är, men jag kan inte erkänna för mig själv att det är fel och att jag inte trivs med det. Känslan att gå ner i vikt är skön och jag har bara siffror i huvudet, allt jag stoppar i munnen räknar jag kcal på och för varje steg jag tar känner jag hur jag förbränner kcal. Sjukt, men en trygghet. Dock måste jag lämna boet. Jag ska vara smal, men frisk. Inte smal och sjuk. Jag vill vara hållbart smal och då måste jag bli frisk.