Dag 5

Hade en väldans ångest över det inträffade igår, över min höga vikt, mitt misslyckande att gå ner och min inaktivitet. Jag klarar inte av mat längre, det ger mig väldans ångest, men är så hungrig hela tiden och vill ha mer. Dock tillåter jag mig själv inte det för skulden efteråt är ohanterlig för mig. Tur som är har jag min underbara vän T hos mig och min kille, de omger mig med kärlek och styrka, även om det fortfarande är svårt. Ena sekunden vill jag kämpa, andra sekunden funderar jag över hur jag ska fuska med maten och träna hårdare. Rösten inom mig driver mig till vansinne, igår fick jag en utdragen och smärtsam utskällning av Henne och jag låg i sängen och kved. Utbrister ibland: Låt mig vara, försvinn!! och min pojkvän tror jag säger till honom, men får förklara att det är till Henne. Hela natten fylldes av mardrömmar om mat och utseende. Drömde att jag åt för mycket och i morse tog det mig 40 min att hitta kläder som "passa" eftersom jag gått upp så mycket. Hur surrealistiskt det än låter, så driver detta mig till bergskantens ände. Det finns där, existerar, men det är bara jag som kan se det. Alla andra är för dumma för att uppfatta det.

Frukosten fick jag i mig halva och snart ska jag träffa psykologen. Ångest. Jag har typ inte ätit något denna vecka, så det blir väl en utläggning om det. Efter lunch ska jag umgås med en massa människor, det är bara att klistra på smilet och tränga undan demonerna. För jag måste börj umgås med människor i min ålder, jag måste våga leva livet. Målet är att klara av halva lunchen idag, wish med good luck.

Kram