Dag 4 ; det känns lite bättre....

Nu har jag lugnat ner mig lite, hämtat mig från chocken. Talat med både läkare och behandlare, bestämt mig för att aldrig mer väga mig. Jag mår bara så dåligt varje gång och det förstör min dag; mitt liv. Vikt skillnaden beror mycket på kalibreringen, vätska i kroppen och kläderna. Egentligen hade jag sett likadan ut om jag vägde 45 som om jag väger 47. Det är mestadels vattenbalansen som spökar med siffrorna, eftersom jag slutat att spy. Hädanefter ska jag gå på kläder, jag ska ha xs och efter det får jag bestämma hur jag ska leva. Äta lite mer om det sitter löst eller hålla igen om det sitter för hårt. Visst känns det tugnt att ta detta beslut, men jag kan inte forsätta leva mitt liv efter siffror, det är inte hållbart. Jag hade inte riktigt bestämt mig fram tills idag, men nu måste jag sikta frammåt. Nu har jag gjort mitt val. Om mitt spöke säger emot mig så måste jag ignorera, kämpa och slåss tillbaka.

Visst vill jag se låga siffror på vågen, men jag klarar inte av vägen tills jag är nöjd, för då finns inte jag. Jag insåg idag hur mycket min pojkvän betyder för mig, hur lugn han får mig och hur mycket jag litar på honom. Han är mitt allt. För honom ska jag göra allt, och han är värd att ha en frisk flickvän. När jag ringde honom var jag i upplösningstillstånd och hade tagit beslutet att hoppa av behandlingen. Men bara efter några minuter hade jag ändrat mig och såg saker med ett viss perspektiv. Det handlar inte om att gå upp i vikt, det handlar om att våga äta. Han gav mig så mycket energi och styrka under samtaletsgång, att jag vågade ta beslutet att bli frisk. Nu menar jag inte Normalviktig, utan frisk. Jag ska ligga på 47 kg -+1. Nu är motivationen hög, jag ska klara det. Jag ska vara kvar där jag är nu men med ett friskt tänkande.

Ringde mitt i all hysteri min terapuet (min individual terapuet i DBT) och bokade ett möte om en halvtimme. Känner att hon måste hjälpa mig att normalisera känslorna och få kontroll över mina impulser och tankar. Detta måste måste måste gå. Jag ska klara det!