Våga se framåt

Har precis ätit frukost och ligger nu och vilar. Ska träffa psykologen kl 10.00 för att prata om nästa steg i behandlingen. Undrar om jag är redo för detta nu bara....Samtidigt som jag känner mig starkare än på länge så känner jag mig så svag så svag. Är så rädd att allt ska gå tillbaka till det som varit, men samtidigt måste jag våga ta den risken för bli helt frisk. Att börja äta är inte lätt, så många tankar o känslor som överöser än, måste lära mig hantera dessa känslor på rätt sätt. I morse tränade jag igen, även fast jag inte får, men det var så underbart skönt, min kropp jobba så bra och nu är jag full av positiv energi! 7 km körde jag på 31 min! Är grymt stolt över mig själv! Men nu ska kroppen få vila ordentligt och tankas på med bra energi! Ikväll får det bli streching för hela slanten, är sjukt ovig! Vet inte hur jag ska göra för att bli mjukare, spelar ingen roll hur mkt jag töjer, nästa dag är jag lika stel ändå :( hopplöst!

Nej nu ska ja ta och vila lite! Kram