Just Want To Be Free
- Ingen människa är fri som inte är herre över sitt eget sinne.

tisdag 9 februari 2010

Svar på frågestunden!

Tack för era frågor, var rädd att ingen skulle fråga något!

Hur länge har du haft en ätstörning?
Det är svårt att svara på, eftersom jag mer eller mindre alltid varit väldigt medveten över vad jag stoppar i mig och att kompensera det jag äter med träning. Förr spydde jag inte, utan tränade extra hårt istället, de senaste 6 mån har jag successivt börjat kompensera med kräkningar+träning. Det handlar oftast om att man hamnar i en ond spiral och aldrig riktigt kommer ur den.

Varför bloggar du?
Jag bloggar för att kunna lämna av alla mina känslor någonstans. Vill inte att dem glöms bort eller förträngs, utan tippas av på ett ställe, där jag åter kan finna dem igen. Det är min dagbok och ibland en "självhjälpsbok". Sedan är det kul att känna att andra läser det jag skriver och komma med egna tankar, idéer och lösningar, få kontakt med söta själar som kämpar för samma sak som jag; ett friskt och lyckligt liv!

Varför är du anonym?
Jag har valt att vara anonym för min egen skull, mina innersta tankar är ändå mina privata, så länge inte alla kan veta vem dem tillhör. Vissa saker vill man inte dela med sina nära och kära, framförallt vill man inte att omgivningen ska ändra inställning till mig och min person. Alla människor vill en inte gott och det jag väljer att skriva om kan lätt användas emot mig. Så det är främst för att skydda mig själv och min familj.


Hur klarar du av att ha ett fungerande förhållande när du mår som du mår? Känner du att du kan tillföra förhållandet något? Hur mådde du när ni träffades?
Jag skulle vilja påstå att mitt förhållande är så perfekt det bara kan bli. Det är mycket tackvare min underbara kille, han är väldigt sympatisk, kärleksfull och klok. Jag var typ sjuk när vi träffades, men hade inte varit i kontakt med psykvården än. Vår kärlek bygger på vänskap, vi var först vänner och det utvecklades till ett förhållande. Jag har alltid kunnat prata med honom om allt och han har alltid varit mitt störst stöd. Visst var det knackligt ibland, men det blev aldrig kris. Perioder då jag inte visade någon som helst kärlek till honom förtjänade jag honom inte, men han älskar mig och har aldrig lämnat min sida, hur dum jag än har varit. Min pojkvän är väldigt stark i sig själv och det gör att han orkar stå upp för oss båda, även då jag faller. Han var min enda anledning till att leva.

Det jag har gjort för att upprätthålla ett stabilt och kärleksfullt förhållande är att jag aldrig försökt dra ned honom. Inte heller tillåtit mig själv att bete mig illa eller annorlunda bara för att jag mått dåligt. Många lägger till sig en images som bygger på ens mående, men jag har aldrig accepterat att sjukdomen skulle bli en del av mig, även om det ibland har varit nära. Låt aldrig ätstörning/självskadandet komma emellan dig och din partner, du är inte hans problem. Du är inte heller dina problem, så de gånger vi hittar på något, så lägger jag problemen på hyllan- Även om det är jävligt svårt. Mår jag dåligt, säger jag det, mår jag bra, säger jag det. Behöver jag kärlek och tröst så ber jag om det, innan han hinner märka det. Det är ingen lek som handlar om att han måste förstå hur jag mår eller veta det, utan det är något jag säger, för att släppa på spänningen och få det jag behöver för stunden.

Visst kan det hända att jag inte velat ha sex pga min egen kroppsfobi, men då har jag istället koncentrerat på min kille och hans underbara kropp. Det är så lätt att bli egoistisk och utgå från sig själv. Han älskar mig och jag älskar honom, vad är då problemet? Är det så att jag inte kan ha sex ändå säger jag det och vi löser det på ett annat sätt. Självklart tillför jag förhållandet något; Jag är en glad tjej, har mycket energi och är mycket målmedveten. Älskar att hitta på saker och jag ser alltid till att stötta min kille, men är inte rädd för att kritisera. Det är en fin balans. Anledningen till att det funkar så bra är ju för att vi är så lika och passar så bra ihop, men också min killes oändliga kärlek till mig. Han har aldrig givit upp hoppet, inte ens de stunder jag gjort det, han är mitt allt och jag älskar honom så!

Hur lång är du?
1.64 m

Hur mycket väger du?
46.5 kg sist i alla fall.

Hur många kcal äter du om dagen?
Oj, det beror helt på, men runt 1200 kcal totalt, men sedan tränar jag ju också så jag äter alldeles för lite! Men ökar för varje dag

Har du egen häst eller rider du på ridskola?
Jag rider på ridskola, men har haft egna hästar!

Är du förlovad?
Ja!

Bästa aktivitet?
Ridning och löpning!

Målvikt?
Att må bra!


2 kommentarer:

  1. Din pojkvän verkar så underbar! Och du med förstås!
    Tror vi har ungefär samma BMI så du ska inte säga att jag är smal:P
    Har skrivit 2 inlägg nu så du får väl läsa hur det går och jag mår.. inte så bra för tillfället:(
    Du är så duktig som vågar kämpa emot! Avundas det verkligen! Det är kanske jobbigt och segt nu men tänk vad du invisterar för framtiden;)Keep on fighting <3

    SvaraRadera
  2. Jag är också 20, fyller 21 i sommar.

    Måste säga att du är väldigt klok för din ålder :) och det märks att du inte låtit sjukdomen bli dig :)

    SvaraRadera