Dag 6

Har verkligen fullt i dag, känner mig ångestfylld och stressad. Samvetet svider, åt upp hela frukosten och nu börjar dimman inta mitt seende. Varför Varför? Åh jag vill inte bli tjock. Provade klänningar igår, i strl 32 och den satt bra, nästan stor, tillskillnad ifrån när jag köpte den. Känslan av seger hänger över mig, men krossas av misslyckandet att jag åt. Vem försöker jag lura? Hon vill bara att jag ska äta mer, för att orka träna hårdare och sedan bli frisk, för att sedan driva ner mig i svältträsket igen. Vi jobbar som ett team, men egentligen är hon en parasit som lever på min positiva energi och omvandlar den till smärta. Jag måste orka kämpa nu.

Pratade just med min mamma, sa att jag mår bättre än på länge, hon blev glad. Efter att vi lagt på sköljde ångest över mig och allt blev becksvart. Tankarna blev svarta, livet tungt och andetagen svåra att ta. Varför? Var det för att jag vågade må bra och säga det? Blev samvetet straffat för att jag tillåter mig själv att må bra? Eller är allt bara på låtstats, är det Hon som vill att jag ska må bra för att få bli lämnad ifred i svälten? Brukar kunna ha många svar och lösningar, men just nu står allt still. Paralyserande smärta och korta andetag får mig att bli snurrig och hjälplös.

Tror jag verkligen att jag kommer lyckas och uppleva mina drömmar? Bli läkare, Gifta mig, Skaffa barn och samtidigt må bra? Anmälde mig till Högskoleprovet för första gången, det kändes så bra igår men idag känner jag bara presationsångest. Vill lyckas, måste bevisa något. Men nej, anmälde mig för att kunna göra detta utan press, behöver inte bevisa något, måste inte ens få bra, mina betyg räcker långt, bara 1,8 skulle kunna ersätta mina betyg. Jag ska inte söka något speciellt ändå nu i höst. Den enda jag ska satsa på är att bli frisk. Måste lära mig slappna och leva i nuet. Du med.