Dag 9

Usch, har så himla ont i magen, typ magknip. Varför vet jag inte, men det är jobbigt. Känns som att jag är uppblåst och det spär på tjockhetstänkandet ännu mer. Sov inge vidare i natt heller, min kille är genomförkyld och han låg och hosta hela natten, medan jag låg och hade ångest över att jag ätit för mycket och tränat för lite. Idag är det dock nya tag, igår var igår och idag är idag. Fick i mig frukosten, men det var knappt pga magen. Hoppas på att kunna smita direkt efter lucnh idag, eftersom jag har en kompis hos mig. Jag ska visa henne staden och dricka te på en massa fik!

Jag vet inte om dagvården hjälper mig så mycket, lite har den ju gjort, eftersom jag börjat äta regelbundet, men mina monster finns ju kvar och jag får bara mer och mer ångest. Vad händer om jag inte klarar allt på 3 veckor? Inte kan sluta träna, inte kan äta alla mål? Ska jag säga det och riskera att bli utkastad ur behandlingen, eller ska jag ljuga och fortsätta kämpa? Jag är tvådelad, kommer jag någonsin ge upp träningen? Nej, tror inte det, den är ju en del av mig, den gör mig hel och levande. I morse sprang jag 6 km på 26.15, vilket är skitbra, sedan att jag sprang så fort för att ångesten jaga mig, spelar det någon roll? Jag springer ju ifrån den.

Ska ta och börja plugga inför Högskoleprovet, det är dags nu, så jag är förberedd och inte behöver känna mig dum när jag sitter där. Ska även rätta min kompis uppsats idag, inte för att jag är särskilt mycket bättre än henne, men lite går ju alltid att korrigera. Det blri dessvärre ingen mer träning idag, för min kompis ville inte träna mer och vi vill ju passa på att umgås nu när hon är här. Suck, ångest moment 22. Men å andra sidan är det bra, jag ska inte överträna. Eller?

Nej nu ska jag läsa lite bloggar och sedan ringa Glasduvan, har inte hört något från henne på ett tag nu och jag känner på mig att något hänt. Hoppas hon nu har satt på telefonen. Nåja, jag är säkert bara nojjig....