Just Want To Be Free
- Ingen människa är fri som inte är herre över sitt eget sinne.

tisdag 23 februari 2010

Att lura sig själv

Allt handlar om utmaning, vad vi än gör. Varje dag ställs vi inför nya val och utmaningar, vissa svårare än andra. För mig kan vissa utmaningar vara att gå upp på morgonen och städa, eller att träffa en vän eller att bara vara närvarande i min ensamhet. Det spelar ingen roll var ribban ligger, alla utmaningar som man klarar ska man vara stolt över. Oavsett om det är att äta en måltid, springa en viss sträcka eller få högsta betyg på ett prov. Det är enklare för mig att få MVG på ett prov än att få i mig en pizza. Även om jag önskade att det var tvärtom ibland. För vissa saker ger en Ångest och andra saker prestationsångest. Tyvärr brukar jag få endera, antingen ångest för att jag gör något jag inte kan, eller för att göra något jag kan, perfekt. Det känns aldrig som att jag får ro. Är det någon som förstår vad jag menar? Det kanske är lite diffust förklarat.

Jag skriver att jag klarat av utmaningar "åt en kladdkaka igår" eller "börjar äta mer", sanningen är den att jag lurar mig själv. Detta är ingen utmaning för mig, för jag fuskar. När jag ökar maten mer så tränar jag bara hårdare, när jag beställer en kladdkaka så hoppar jag middagen. Jag kompenserar bakom min egen rygg, rädslan av att gå upp i vikt genomsyrar omdevetet alla mina val. Frågan är hur jag ska gå vidare? Mitt mål är att bli fri, att leva för annat än mat och kalorier. Samtidigt vill jag vara smal. Är mina mål rimliga? Ja det är dem faktiskt, men som jag gör just nu kommer jag aldrig att uppnå dem. Det finns ingen balans i min vardag.

Nu måste jag fokusera på min kropp, för sanningen är den att den vackraste människan är den som älskar sig själv. Allt annat är bara passé i jämförelse. Hur mager jag än blir, eller vackrare ben jag än får, så kommer jag inte bli vacker, om jag inte älskar mig själv och hur jag ser ut. Visst kan omgivningen uppfatta en som snygg ändå, men det bryr vi oss inte om. För skulle vi bry oss om vad andra tycker skulle vi sluta vid en gräns, men vi bara fortsätter. Varför? Jo för när vi ser oss i spegeln blir vi aldrig nöjda. Några kilon till så blir jag snyggare. Lögn. Vi bryr oss bara om hur vi själva ser ut och det är den bilden vi måste ändra på!


2 kommentarer:

  1. jajamänsan, det är DIT jag ska. att äntligen kunna få se ut som den kvinna jag är skapt att vara. inget jäkla skelett som ramlar omkring på gatorna. jag är så förbannat trött på anorexin. det är ingen verkligenhet, det är inget LIV. om jag ska vara ärlig så mår jag piss, vill inte gå hemma och vara sjuk längre. vill bara till avd och bli frisk. det komme rbli ett jävla helvete där, men jag är beredd, inget kan vara värre än de åren jag ödslat på sjukdomen!!!

    SvaraRadera
  2. Väldigt fint och sant skrivet min vän!
    Du duger, precis som du är!

    Varm kram

    SvaraRadera