Nu har min vikt börjat stagneras. Landade på 52 blankt. Efter ett väldigt snabbt viktras borde jag vara stolt över mig själv ändå, men det känns ändå som ett misslyckande. Min kropp har troligtvis gått in i svält, vilket leder till att kroppen försöker hålla kvar de kilon som finns. Lösningen är att successivt börja äta mer, träna hårdare och hålla igen på sockret. Dock vet jag inte om jag förmår mig att äta längre, kan jag tillåta mig själv det? Har precis tränat, det blev 30 min intensiv kondition, jag har nästan helt lagt av med styrketräning, varför vet jag inte, men borde kanske återuppta den.
Det känns som att vikten har blivit ett bevis för framgång, att jag har lyckats när jag når min målvikt på 47 kg. Även om jag i realiteten vet att så inte är fallet, kan jag inte sluta att kämpa efter mitt mål. Hur mycket ska detta kosta mig? Är det värt det? Just nu känns det så, men är det de i längden? är det inte ett hållbart framtidsprojekt jag vill syssla med? Frågorna är många men svaren är få; vet inte. Det enda jag vet är att jag ska i en bikini på fredag och fasar inför detta.
Sv: Jag försöker verkligen att inte lyssna på rösterna, men de är så starka, så tydliga. Det är som att en del av mig faktiskt tycker det där som de säger till mig - efter alla år kanske dem faktiskt har blivit en del av mig.
SvaraRaderaJag har försökt så länge, att jag inte ens vet hur man försöker längre.
Men tack för din kommentar, den var faktiskt väldigt värmande. Många kramar /Piwiy
Gumman, Du borde egentligen bli orolig för ditt viktras. Det är inte alls bra. Jag önskar du kunde förstå att du är så fin som du är. Jag beundrar dig ska du veta. Försök nu istället att få en vändning på detta lidande. Du är värd så mycket bättre. Så länge du inte sitter inlåst (på psyket) och tränar LAGOM så kommer du inte väga för mycket och du kommer behålla den fina kroppen som du har. Jag önskar att jag kunde göra något som får dig att förstå att du inte begöver hålla på att plåga dig såhär och försöka gå ner i vikt mer än vad du redan har gjort. Det du väger nu är för mig inte normalvikt utan snarare för lite. Du saknar kilon egentligen, men det är svårt att ta till sig, jag vet. Jag säger inte detta för att vara snäll utan för att det är så. Skulle du gå upp några kilo så är inte det någon fara gumman. Innerst inne så vet du att du ÄR fin som du är. Och du är värd mer än jag kan beskriva. En sådan underbar och omtänksam människa som du.
SvaraRaderaHa nu en underbar resa och ta väl hand om dig.
Många varma kramar från glasduvan