Fröken Anorexi

Det var ganska trevligt hos min vän, dock mådde jag inget vidare och hon tjata en hel del på att jag skulle äta. På något sätt blir demonen inom mig överlycklig över det, eftersom den kan göra sig hörd genom stora protester "Du ska inte äta ditt fetto, hur understår det dig att ens tänka tanken?" Det gör att det blir svårare för mig att vara neutral inför måltiden, det blir kaos i mitt huvud. Jag vill låta min ångest sova in i det sista, den vaknar ändå till när jag börjar äta...

Idag har jag inte hunnit träna, men i morgon blir det dubbelpass. Först 30 min cross och sedan 60 min cykling! Passar på nu innan dagvården börjar....vilket är på måndag. Vill ha min endorfin kick nu en sista gång. Usch, drömmer redan mardrömmar inför de kommande veckorna, hur jag blir groteskt tjock och de bara tvingar i mig mat. Visst vill jag bli frisk, det är inte de, jag inser själv hur idiotiskt allt har blivit....men på något vis älskar jag det jag har nu. Min besatthet att minska i vikt, min kontroll och mitt sätt att hantera min ångest. Det är inte logiskt någonstans, jag vet, men det är så jag UPPLEVER det. Jag har inte kommit till den punkten att jag tagit ett beslut, utan jag försöker planera hur jag ska lyckas äta så lite som möjligt, trots dagvården. Även om jag inte kommer att försöka lyssna på fröken anorexi, så finns hon där inom mig, hela tiden. När jag går emot henne blir det som att gå emot mig själv. Snart vet jag inte vad som är jag eller hon. Vi har växt ihop.....

I morgon ska jag bara mysa med min älskling. Jag behöver lugn och ro, kärlek och omtanke. För nästa vecka är inget som jag ser fram emot....