Måste bli frisk

Gårdagen var en pärs, så många tankar och känslor som bubblade inom mig. Anledningen var att jag åt ganska "mycket" och ej kompenserade. Det tar hårt på mig och det är vid sådana tillfällen som jag inser hur sjuk jag egentligen är. Hur mycket jag än försöker, så klarar jag det inte hela vägen. Men vad ska jag göra? Det finns inget alternativ för mig längre, jag kan inte gå tillbaka till dagvården. Det funkar inte, jag är för frisk för slutenvård. Allt faller ändå tillslut över till mig, jag måste bemästra mina egna problem. Det krävs mer av mig, jag måste sluta tillfredsställa min ätstörning. Ingen lek längre, det är blodigt allvar. Har börjat tappa lite hår, min hud är ständigt torr, jag får lätt blodtrycksfall och jag börjar magra av vid fingrarna, det märker jag eftersom jag knappt kan ha min förlovningsring längre, den trillar av....

Viktmässigt kanske jag är där jag var för 4 veckor sedan, har inte vägt mig. Dock resulterar min träning i att jag är relativt vältränad och har mycket muskler, det ger utslag i att det blir mer kroppsliga symptom som blir resultatet, än en kraftig viktnedgång. Jag äter regelbundet, men för lite. Vågar inte väga mig, för jag vill inte ha en siffra som styr mitt liv. Jag vill inte bli så pass sjuk att jag inte kan leva, för det är de jag vill. Ska inte slösa bort mitt liv, mina chanser och drömmar, på en ätstörning. Hon är inte värd det. Till hösten vill jag börja plugga, skaffa mig en framtid som är uppbyggd på kunskap, förtroende och trygghet. Vill inte se mig själv om 20 år som en söndertrasad själ utan någonting än en ätstörning. Jag måste lämna detta destruktiva beteende, för jag kan inte slita så här mycket på mig själv. Idag kommer mattillåtet, en bra bok av Gisela Van der Sten, jag ska lus läsa den, ha den som min heliga bibel.