Jag känner igen mig så otroligt i det du skriver. Att slitas mellan det man egentligen vet är bäst för kroppen, och det som man så innerligt väl vill uppnå. Den där känslan av att ha gjort allt som krävs och behövs, den där känslan av en utmattad kropp... Men vad är det egentligen vi jagar? Är det den strama kroppen? Eller är det något annat? Eller är det kanske rent av något vi flyr ifrån? Jag har inte svaren, men jag grubblar mig blå på dem. Vad det är som gör att livet inte bara är enkelt, skönt och jävligt härligt. Jag hejar på dig, din blogg har blivit en ny favorit och tillsammans är vi starka, glöm inte det! Kramar om och önskar en fin helg!
Hej, läste din kommentar på min blogg. Fy så fruktansvärt. Har vart med om liknande, det är allt annat än roligt..
SvaraRaderaHar haft en oerhörd svacka och inte orkat skriva tidigare, förlåt. Hoppas din häst är bättre nu
kram/ Jozzan
Jag känner igen mig så otroligt i det du skriver. Att slitas mellan det man egentligen vet är bäst för kroppen, och det som man så innerligt väl vill uppnå. Den där känslan av att ha gjort allt som krävs och behövs, den där känslan av en utmattad kropp... Men vad är det egentligen vi jagar? Är det den strama kroppen? Eller är det något annat? Eller är det kanske rent av något vi flyr ifrån? Jag har inte svaren, men jag grubblar mig blå på dem. Vad det är som gör att livet inte bara är enkelt, skönt och jävligt härligt. Jag hejar på dig, din blogg har blivit en ny favorit och tillsammans är vi starka, glöm inte det! Kramar om och önskar en fin helg!
SvaraRadera