Jag ska!

Jag klarade inte middagen trots att jag försökte. Åt, lite och nyttigt, men efter en stund kunde jag inte stå emot. Visserligen fick jag i mig lite, men inte mycket. Blir så besviken på mig själv, samtidigt som delar av mig är stolt. Är inte det sjukt?

Jag vill ju gå ner i vikt, men ändå på ett sunt sätt. Jag tror att om man tränar mycket, vilket jag älskar att göra, så blir man snygg i kroppen och kan äta vad man vill utan problem. I morse så sprang jag på löpbandet, var helt slut pga energibrist , höll på att ramla av. bredvid mig sprang en annan tjej, hon sprang snabbt och smidigt, hon såg så frisk ut! Visst var hon smal, men man såg snygga muskler på hennes kropp. När jag såg henne frågade jag mig själv: Vad håller jag på med?

Sedan får man predikan från sin pojkvän som läser till läkare hur viktigt det är att äta och jada jada. Vet ju det, men jag styr inte längre allt i min kropp. Nåja, i morgon ska han och jag på Date (för att upprätthålla romatiken i vårt underbara förhållande). Då ska jag äta hela middagen och behålla den!