Borderline

Eftersom jag har borderline har jag en känslomässig sårbarhet. Vilket resulterar i att jag antingen känner för mycket, eller inte alls. Varje dag har jag ständigt en kamp med mig själv och mina känslor. Jag är så lättpåverkad av omgivning att det nästan är patetiskt. Dock är delar av mig oerhört stark och påverkas inte alls av omgivingen. Jag är under behandling, DBT, måste dock erkänna att jag inte trivs i grupp. Det är svårt för mig att känna delaktighet i de piercade, svartklädda och ej färdigutbildade (gymnasiet) personerna. Det låter så narcistiskt när jag skriver så, det är hemskt, men det är mitt problem. Jag ser ner på människor i min omgivning, har så lätt att värdera andra. Dock har jag lätt att nedvärdera mig själv med. Detta jobbar jag med varje dag.

Individualterapin fungerar bättre, även om jag har svårt att knyta och sammanfatta mina problem. Det är så mycket, en sådan stor del av mig. Jag vill vara stark, snäll och trevlig. Inte ledsen, olycklig och otrevlig. Just nu har jag en sådan ångest så att jag inte vet var jag ska ta vägen. Därför ska jag ringa min älskade pojkvän och bara gråta ut. (om jag kan gråta vill säga)

God Natt!