Idag avslutade jag dbt, eller rättare tar en paus ifrån den. Inser att jag måste prioritera min ätstörning, för jag vill verkligen bli frisk. Vill inte mista livet till någonting som aldrig kommer ge mig mer än kortvarig lycka och ständig prestationsångest. Visserligen känns det jobbigt att börja om från början, men ändå, det kanske är slutet på det hela? Jag mår verkligen inte bra, har mycket ångest och ständig oro. Har svårt att finna ro och njuta av det som gör mig gott. Mitt liv är begränsat, allt handlar om lånad tid, innan jag ger upp. Därför måste jag ta tillvara på den tiden och använda den. Om ett år vill jag vara någon annanstans, medveten i nuet. Just nu är jag flyktig, försvinner lätt bort från min vardag, blir distanserad. Jag vill inte var den tjejen som ingen får kontakt med, jag vill kunna hantera nuet utan att känna en längtan att fly.
Jag ska fortsätta hos min terapuet och nu på torsdag presenteras upplägget för min behandling. Hoppas den innefattar träning, för tro mig, den gör mig gott! Vägde mig idag, 46,8 kg. Lägsta vikt hittills. Trots att jag känner att det går neråt blir jag aldrig nöjd, 2 kg till eller 3 kg, sedan är jag nöjd. Sanningen är att jag aldrig kommer bli nöjd, det är den hemska sanningen jag måste lära mig leva med och acceptera. Jag står inför tuffa månader, men om jag inte tar tag i det nu kommer jag bli förföljd, för resten av livet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar