Va inte rädd

Imorgon skall jag träffa psykologen och prata om min behandling. Jag har en stor klump i magen, för det känns som ett jättestort steg för mig. Egentligen vill jag inte släppa kontrollen, men jag måste. Vill leva ett "normalt" liv. Jag vill kunna fokusera på den kommande dagen och njuta fullt ut av den. Igår satt jag länge och pratade med min kompis, jag försökte förklara hur min situation ser ut och hur jag tänker. När jag sitter där och förklarar, inser jag själv hur DUMT det låtar och mina argument är inget man vinner en debatt på. Jag förstår mitt problem, men kan inte ta mig ur det.

Har svårt att känna glädje, lycka och sorg. Istället för att befästa dessa känslor med upplevelser, blir de befästa med vågen. Ställer jag mig på vågen och den visar minus får jag ett glädjerus och dagen blir mycket enklare. Står vikten på samma siffror blir jag orolig och osäker och visar den mer än igår får jag en otrolig ångest och hela dagen täcks av ett mörk dimma. Endast i dessa situationer kan jag känna starka/extrema känslor, vilket är frustrerande. Jag vill känna glädje när jag är med mina vänner, när jag myser med killen eller gör någon aktivitet som jag gillar. Men det gör jag inte. Jag måste finna mina sanna glädjeämnen igen, se framtiden som min vän och inte fiende. Orka leva med mig själv, våga vara mig själv men framförallt; Älska mig själv....