Anmälan till universitet hösten 2010

Idag kan man börja anmäla sig till utbildningar som startar i höst, idag kl 13.00 för att vara exakt. Det känns stort att anmäla sig i år, som om det är på riktigt den här gången. Det blir början på mitt nya, friska liv. Ett liv vars grundsten är vilja, mitt liv ska handla om mig och vad jag vill göra. Det låter så paradoxalt när jag skriver så, men på vilket annat sätt kan jag beskriva något så fundamentalt? Hittills har mitt liv varit anpassat efter min omgivning och deras behov, nu är mitt liv anpassat efter mig och mina behov. Detta ger upphov till skuldkänslor, jag känner skuld över att jag prioriterar mig själv först och det skapar ett kompensatoriskt tänkande, vilket i slutändan leder till att jag åsidosätter mig själv.

Min ätstörning kommer inte vara borta till i höst, hon är för stark. Det handlar mer om hur jag ska kunna leva ett liv, utan att hon blandar sig i alldeles för mycket. Hur ska jag frånta henne makten som jag tidigare givit henne? Jag är för svag för att vinna kampen men för stark för att förlora den. Det måste finnas en mellanväg, ett gränsland där jag skyddas av hennes röster men samtidigt får hennes trygghet. Det låter bisarrt, men det är en bisarr sjukdom, utan dess like förhäxas man av hennes ångor och den trygghet och falska självkänsla hon ger får mig att klara vardagen. Det handlar om ett fult spel, där dess regler är; förvrängd kroppsupfattning, äckelkänslor, hårda ord och ful spegelbild. Jag kan inte ens neka dessa, för jag upplever de som verkliga, det är min vardag och min verklighet. Alla mina sinnen tror på det, mina känslor tyder på det och bara mitt förnuft talar emot det. Men när ska man lita på sitt förnuft? Alltid? är det inte magkänslan som man ska följa? Jag är trots allt knäpp, mitt förnuft kan ju också vara infekterad av den bisarra sjukdomen, eller hur?

I höst ska jag söka något som kan ge mig mitt liv tillbaka, istället för att fokusera på det som varit, ska jag fokusera på det som komma skall. Det gäller bara att lista ut, Vad Jag Vill.