Det går om man vill!

Idag har jag haft en superhärlig dag! Först så har vi storstädat hela förrådet och lägenheten, köpt en ny byrå på IKEA och gått promenader! Nu är det bara lite kvar innan jag kan få ro, haha, jag kan uppfattas som en slarvmaja, men sanningen är att om det är kaos runtomkring mig, är det kaos inuti. Vill vara pedantiskt, men misslyckas ofta! Sitter och dricker på ett super gott fruktte! Jag älskar att dricka Te, gärna fruktiga och lite syrliga teer. Har i lite minimjölk. Jo jag vet, borde vara mellanmjölk men jag tycker inte om det. (Tyvärr fortfarande förbjudet). Jag var ute på en promenad på Gärdet. Lyssnade på lite "deppmusik" och sakta men säkert fylldes mitt inre av tusen nålar och i huvudet snurra bara negativa tankar. Jag är känslig för förändringar, för stress och krav. Det kan handla om att jag "upplever" att en vän är sur på mig eller att jag inte räcker till. Detta sätter fart på demonerna inom mig och jag får sedan ångest av all mat jag äter och det resulterar i ännu mer ångest.

Denna onda spiral är något jag har svårt att stoppa. Jag känner bara förtvivlan och frågar mig gång på gång om jag klarar av att leva med mig själv. Allt eskalerar och min mening med livet dunstar bort. Idag höll jag på att drunkna i det svarta djupet, men vet ni? Jag tog mig upp. Istället för att älta allt som är jobbigt och sjunka nedåt, slog jag på mina favoritlåtar och började sjunga med. Sket i om någon hörde mig, Spice Girls skrålade i mina lurar och jag låtsades att jag var Emma. Började tänka på allt positivt som hänt och allt roligt som jag har framför mig. Istället för att se alla problem, såg jag bara alla lösningar! Visst flydde jag från mina känslor, men inte på ett destruktivt sätt. Det är ok att fly, man måste kunna låta allt rinna av än. Det mesta av mina problem är uppbyggda på fiktiva känslor och har ingen förankring i verkligheten. Bara för att jag känner en sak, behöver det inte betyda att verkligheten är sådan. Istället för att bygga en mur av känslor, försöker jag göra moln av dem, för att sedan bara låta mig själv gå rakt igenom utan att ta någon skada!

Det går om man vill, den enda som kan ändra ens inställning är man själv. Har börjat inse det nu. Försöker ta tag i mina känslor och problem, möta dem, för att sedan låta dem passera. Färdigheter är något vi alla lär oss förr eller senare, men jag behöver dessa nu, för att kunna möta mitt liv och hantera vardagen!