Våga bli frisk!

Mid rädsla att bli lämnad överrumplar mig ofta. Jag grips av panik och jag kan bara tänka i dystra banor med ett katastrofalt slut. Det tänker inte jag göra den här gången. Om jag nu kommer ses som frisk, ska jag lita på deras bedömning. Jag har 1 månad kvar på dagvården och sedan återupptar jag DBT:n igen. Jag behöver den. Tänker inte låta livet glida ur mina händer igen, så stark som jag ändå lyckats bli under dessa månader. Min ätstörning finns kvar och jag går ner i vikt fortfarande, men det är inget som skall hindra mig längre. Jag ska satsa på mitt liv nu, ordentligt. Det finns mycket jag vill göra och upptäcka innan studierna drar igång igen. Jobba kan jag alltid göra och i värsta fall kan jag leva på mina sparpengar ett tag. Mina föräldrar kommer stötta mig och ge mig jobb, så varför är jag så rädd? Egentligen är det inte den ekonomiska biten jag är rädd för, utan att jag ska börja springa igen. Öka mina ambitionsnivåer och krav, för gör jag det, kommer det knäcka mig. Det måste jag ha i åtanken. Men bara för att jag börjar leva "normalt" igen behöver det inte betyda att krav ska bli en del av min vardag, utan tvärtom. Jag behöver bara klara mig, mitt inre måste få läka. Mitt "nya" liv är ett liv som är baserat på att jag ska överleva och det med ett leende på läpparna. Mitt "nya" liv ska jag forma efter mig själv och mina behov. För jag är speciell, precis som Du.

Funderar på att skaffa en häst, eller låna en, bara för att få tillbaka rutiner och glädje i livet. Jag ska börja ta hänsyn till min kille och hans liv, mer än vad jag gjort hittills, han kämpar så med sina studier och han behöver en stöttande flickvän. Tänkte även boka in en resa till han och mig efter sommaren, kanske blir det Paris? Rhodos? New York? Beroende på de ekonomiska förutsättningarna vi har blir det den bästa möjliga resan för oss, och vår kärlek. Jag ska även hälsa på min mormor mer, njuta av hennes tillvaro så mycket jag kan, man vet aldrig när den tiden är förbi. Tänker åka med min kille till hans morföräldrar i skåne och kanske ta en tripp till Göteborg för att gå på Liseberg? Tänker ta tag i mina språkkunskaper och lära mig ett nytt språk, om så bara grunderna. Min mammas hundar behöver utbildas lite och det kan jag ta mig an på under sommaren och det kan jag tjäna en slant på. Min gamla tränare behöver säkert hjälp i stallet också.

Det gäller att se möjligheterna, även om jag VET att i morgon kommer inte samma positiva energi finnas, men jag ska ha dessa tankar i åtanken så fort det börjar mörkna. Det blir mitt lilla ljus i tillvaron. Jag måste trots allt leva mitt liv efter mig själv och mina behov. Vad nu dessa är får jag ta reda på under resans gång, tillbaka till livet!