Gör ett försök

Mina dagar går i ett fasansfullt tempo. Jag går upp och sedan så vips så går jag och lägger mig. Känns inte heller som att jag hinner åstadkomma något under dagen, även om det är helt full. Det är stallet, födelsedagar, försäkringar, lägenhet osv som ständigt snurrar i mitt huvud. Har svårt att slappna av även när jag väl försöker tillåta mig att göra det. Varje morgon kommer jag på något som jag "missat" att göra dagen innan och min dag bli om så ännu fullare. Min terapuet försökte planera mina dagar åt mig, för att få mig lugn och stressfri. Dock hjälper dit inget vidare, för även om jag vet att jag tex ska ringa försäkringsbolaget i morgon efter lunch, så ligger jag och grubblar över det kvällen innan, åh, tänk om jag inte hinner, tänk om ingen svarar, tänk om jag glömmer bort det! Detta är en sida av mig som jag måste jobba med.

Idag spydde jag lunchen tyvärr och det satte igång många demoner, men jag lyckas manövrera ångesten och behålla resten av dagens intag. Dock känns förbannar jag över min ätstörning, den tar för mycket tid! Jag hinner inte bli frisk, fast det skall vara min huvudsyssla just nu...Dock är det ofrivilligt och jag hoppas att det lägger sig snart. Nästa vecka är målet att bara ta det lugnt. Jag skräms av tanken att gå upp i vikt, att om jag börjar äta som kommer jag gå upp, upp och upp! För jag har läst att kroppen själv har ett BMI som den fungerar bäst på, men vad händer om BMI:et är högre än vad jag vill? Visserligen har jag alltid varit liten och vältränad, så jag har aldrig varit där. Men tänk om? I vilken mån ska jag tillåta mig själv att bli inaktiv? För jag skräms av tanken att gå upp till 62 kilo igen....

I morgon är min dag fullspäckad så här ser den ut på ett ungefär:

06.30 Gå upp, 45 min jogg/PW

07.30 Frukost

08.00 Tvättstuga + städning

10.00 Stallet

12.00 Lunch

13.00 Hjälpa mamma

14.30 Mellis

15.00 ringa alla samtal + kopiera en massa papper

16.00 Deadline för order

17.00 Ridning

18.30 Middag

21.30 Kvällsmål

22.00 Hjälpa mamma

23.00 Sova.

Orkar någon leva morgondagen åt mig?