DBT och mat

Dagarna går skrämmande fort. Känns som om jag gjort massor, men ändå ingenting alls. Var på DBT-grupp men gick efter halva för att jag inte orkade med mer och kände mig hängig. Det jobbiga med just DBt är att man ständigt rör kring det som är svår definierat och jobbigt. Det finns ingen tid att gå utanför ramarna "Borderline-störningen". Så idag när läkaren sa att det krävdes att vi pratade om min matproblematik, kände jag mig lite orolig. hur mycket hjälp kan jag få, hur förstående är min terapuet kring ätstörningar? Det finns så mycket annat jag skulle behöva få hjälp med också. suck. Nåja.....