Det är svårt att älska

Oftast har jag väldiga problem med att älska, känna känslor och handla efter moraliska regler. Istället känner jag en isande tomhet och likgiltighet. Jag vill bara fly från allt och vara i min ensamhet. Dock är den mest fruktansvärda känslan just ensamhet och övergivenhet. Jag hatar att bara vara med mig själv, för jag står inte ut med min egen närvaro. Anser mig vara en hemsk människa, som har många instabila sidor. Det finns så mycket som begränsar mig, särskilt inom det själsliga stadiet.

Det kan gå dagar då jag inte känner kärlek till min omgivning, te x min pojkvän. Jag känner mig inte kär och vill bara vara ensam och slippa honom. Sedan kan detta växla över och bli raka motsatsen. Jag känner då en enorm kärlek och kan inte vara ifrån honom utan att få ångest och längta ihjäl mig efter honom. Mitt växlande mellan hat-kärlek är fruktansvärt enerverande och gör mig osäker. För jag vet att jag älskar denna person, men någon emotionelldörr har stängts inom mig.




Idag har jag ätit en macka, två ägg och en halv lussekatt. Jag känner mig så trött, men vågar inte äta något. Är så rädd att jag ska gå upp i vikt om jag börjar äta mer. Snittar 500-700 kcal/dag. Blir nog bio ikväll med älskling.