Jag höll på att förstöra hela kvällen

Hela romantiska kvällen höll på att sluta i total katastrof! När vi kom fram till den tänkta Amerikanska restaurangen fick jag ångest, sedan när de bad oss vänta 20 min fick jag ännu mer ångest och nekade platserna. Jag for ut ur restaurangen och var helt väck. Alla känslor bubblade samtidigt inom mig, jag fräste åt min pojkvän, skrek och sa att jag ville hem. Vi satte oss i bilen och jag bara satt och kasta ut ord i ren hysteri. Vid ett rödljus hoppa jag ur bilen och började gå. Min stackars pojkvän fick vända och åka efter. Han parkerade och sprang efter mig. Jag var förbannad men börja gråta efter ett tag. Bestämde oss för att åka hem, jag blev kronisk och började bråka igen. Tillslut fräste min pojkvän åt mig och jag började sansa mig. Tillslut börja jag gråta och sa förlåt. Då bestämde vi oss för att äta trots allt. Åkte tillbaka till Restaurangen och fick direkt en plats på den amerikanska restaurangen. (Lite pinsamt eftersom jag typ vände klackan lite otrevlig 30 min tidigare). Väl där kom ångesten, amerikanskarätter är så kaloririka. Efter maten spydde jag. Tyvärr. Jag hade så mycket ångest. Kände mig äcklad.

Det pinsamma var att när jag spydde var det en annan människa på toan bredvid. Jag väntade och väntade att hon skulle bli klar, men hon blev det aldrig. Så jag kunde inte stå emot min ångest, spydde, ganska ljudlöst. Mummlade lite ledsent att jag "hatade att vara gravid". Nödlögn. Dock satt hon kvar när jag var klar, så hon såg mig inte tur som var! Jag är så besviken på mig själv. Men jag klarade det inte. Dock gick vi till ett fik sedan, där tog jag en latte och en chokladboll och den behöll jag. Vilket gör att jag under hela dagen bara ätit en liten smörgås, en grekisk youghurt och en chokladboll + latte. För mig låter det mycket, men det är ett skämt! Känner mig totalt misslyckad. Jag hatar att det blivit så här.

Det som hände var att min borderline och ätstörning krockade. Min svält gör mig mer sårbar, vilket gör att jag har svårare att kontrollera mina känslor. I bilen på väg hem så sa jag till min pojkvän: Jag är avundsjuk på dig, som är normal.