Det blev ingen DBT....

Kände efter min långpromenad med hunden att jag inte orkar att gå på DBT:n, nu när min ångestnivå är så hög som den är. Istället baka jag, städa och sov en stund. Måste orka åka till stallet idag och rida, för det håller mig vid liv. Jag inser mer och mer hur sjukt jag tänker, åt lita kaksmet i dag, behöll det eftersom det då fick vara min "frukost och lunch". Totalt blev det ca 100 kcal. Fick ångest över dessa "onödiga" kcal och gav mig ut på en ytterligare promenad med hunden, när jag hade gått ett tag stoppade jag mig själv, vad håller jag på med? Så vi gick bara ett varv i parken och sedan hem igen.

Väl hemma gjorde jag mig en sallad, med majs, tomat, gurka, lök och fetaost, samt två stycken soltorkade tomater och lite köttfärs. På det lite vitlöksdressing. Men efter att jag ätit upp fick jag en sådan ångest att det blev toaletten. Nu har jag precis gjort 100 situps och 100 rygglyft för att kompensera mitt matintag. I skrivande stund inser jag hur orationellt jag tänker, men samtidigt är det inte bara tankar, utan en styrande känsla också. Det är känslan jag går efter och inte förståndet. Känslan påverkar mig mest, det är den som måste bort. För det spelar ingen roll hur "klok" jag är, utan det handlar om att kunna hantera och styra över sina känslor. Hej Borderline!

Jag vet att jag bör äta något innan ridningen, men frågan är om jag kommer kunna det. Nej, jag är hopplös, helt enkelt kass.