Det går neråt.....

Idag slog jag personligrekord på crossen, fick en riktigt bra tid och jag känner mig grymt stolt! Vägde mig även och nu väger jag 48 kg, vilket ger ett BMI på 17,8. Eftersom det känns som att jag ätit mycket, men ändå gått ner, har jag börjat förstå att det krävs mer än det jag äter för att ens behålla min vikt. Nu gäller det bara att leva efter den insikten.....

Ställde mig framför spegeln, men tyvärr ser jag inte mig själv som smal, utan som äcklig och ful. Varför är det så? Det spelar heller ingen roll om hundra personer säger att jag ser bra ut, för jag tror dem inte. Jag måste börja se det vackra i mig själv, men hur? Även om vikten går ner och självförtroendet upp, så följer min dåliga självkänsla ner med vikten. Måste jobba med den, men det är inte lätt. Är även nervös inför tisdag då jag ska träffa läkaren, vill inte ha dagsvård eller liknande, utan bara samtalshjälp....I morgon är det gruppterapi på DBT:n, kanske min sista, beroende hur det känns. Nej nu ska jag ta en kopp te och en liten riskaka.

God natt!