Det gick väl inte som planerat...eller?

Jag kunde inte behålla maten igår, inget av det. Försökte verkligen, men ångesten vann över mig. Dock försökte jag, och det är de som räknas. Kände idag på träningen att jag var helt slut, orkade inte alls mycket. Det måste bero på den lilla energi som jag får i mig. Har bestämt mig för att förbjuda mig själv att träna de dagar jag rider, för jag kommer inte orka med både och. Jag vill kunna rida ordentligt och orka vara en bra ryttare, de två dagar jag väl rider. Vet att jag istället kan äta mer, men det är svårt att ta in och leva efter. Så i början gäller det att spara på den jag har och får i mig.

Imorgon är det DBT-grupp, knyter sig lite i magen, min terapuet är med och ska hoppa in istället för en annan. Tycker det är jobbigt att träffa henne med andra människor, på något sätt är det ju bara vi och hon är min. Även om jag vet att många i gruppen har henne som individualterapuet också....Usch, i morgon väntar även samtalet från Försäkringskassan och jag är så rädd att svara "fel". (Det känns som att de vill hitta minsta utväg för att inte behöva betala ut sjukpenning). Nej nu ska jag sova, behöver det.