Idag, efter att jag duschat, ställde jag mig framför. helfigurs spegeln. Många veckor sedan jag har betraktat och kollat på min kropp med icke kritiska ögon. Det jag såg skrämde mig. En liten varelse, med insjukna ögon, tom blick och en svältande kropp. Den tidigare friska strama, spänstiga kroppen är nu, bara en liten kropp. Brösten är mindre, revbenen syns tydligare, rumpan är liten, en snabb viktnedgång har tärt på min underbara (äckliga) kropp. Vad håller jag på med? Samtidigt som delar av mig njuter av spegelbilden, gråter andra delar. Detta är mitt skal, jag måste hålla det starkt för att kunna skydda mig från omvärlden. Just nu bryter jag ner skalet, mitt synliga, sköra, tomma och smärtsamma jag har blivit mer framträdande. Varför? Varför?
Jo för att stora delar av mig vill bli ännu mindre, smalare och snyggare. Samvetet hindrar mig från att äta och skulden ligger på, dygnet runt. Dock kämpade jag emot rösterna, jag åt frukost, om även extremt lite, jag måste, även om jag inte vill. Demonerna sa: Okej, men då får du inte behålla lunchen. Dock ska jag försöka kämpa för att behålla lunchen, även om det kommer kosta mer energi än maten ger mig. Det handlar om kontroll, det är viktigt för mig. Men nu har jag ingen kontroll, måste återfå den.
Skickar massor av ombryendekramar till dig!!! Vet förlite om ditt tillstånd för att kunna säga något vettigt, men jag förstår att du har ett helvete att ta dig igenom... Sköt om dig bäst du bara kan.
SvaraRadera(((((((((((((KRAM))))))))))))))
Ingen äsbehandling, har inte nämnt det för nån läkare etc. Mer terapi och medicin och kanske olika slags gruppterapier som dom sa att dom kunde erbjuda. Det är för min depression och ångest. kram!
SvaraRaderashit...jag vet precis hur detta känns...det är så bisarrt!!!!
SvaraRaderaÅÅhhh jag bli så orolig för dig när jag läser det här! Anorexi är fan inget kul och leva med. Man vill ju vara smal så att andra ser det men även för sig själv. Fast ju mer man går ner dessto svårare är det att se,och sorgliga är ju-av erfernhet- att man blir aldrig nöjd... Så jag förösker tänka nu att säger folk att jag är smal får jag lita på det för kommer aldrig se det själv och vill inte bli så mager att man verkligen inte orkar någonting och bara vill dö. Jag vill fortfarande kunna ha kul och vara lycklig men inte känna att man ser ut som ett fläskberg! Insjunkna ögon oc plattrumpa är ingen som egentligen tycker är snyggt. Då vet du att du har gått för lågnt...
SvaraRaderaDu har dock bra mycket bättre kontroll än vad jag har. Bara byter tankegångar och "ger upp" hela tiden.
Jag vet inte vad jag väger eftersom jag är livrädd för vågen! Vågar (haha "våg"ar - förlåt hemsk dålig ordvits..) inte ställa mig på den för vad den visar. För mycket/lite allt blir jobbigt uppe i skallen... Vet du vad du väger?
Men skulle kanske tips på mellan 45-50kg om man jämför med bilder från tider då jag visste hela tiden. Men har ju frövrängd spegelbild så kan inte riktigt lita på mina jämförelser... men ska iaf ner till 44kg minst till mars, helst 42:)
Joo har räknat ut att jag har en förbruknign på ca 2300 så borde kunna äta för 1500kcal och ändå gå ner men vill hela tiden ha en buffert för om jag skulle överäta ibland. Är också sådan at "allt eller inget", svårt för att banta lite för då måste man ha kontroll. Äter jag inte alls behöver jag inte behärska mina tuggor vid varje måltid. Men när jag tränar så måste jag det så det är bara att vänja sig igen.. :/
P.s jag tycker inte du bör gå ner mer nu... hellre1 kg mer och du mår bra<3<3