Tankar, tankar och åter tankar

Min pojkvän sover, jag låg i has varma famn och försökte följa honom med in i sömnen, men johnblund biter inte på mig just nu. Det är alldeles för många tankar som cirkulerar i mitt huvud, mestadels handlar det om behandlingar, dbt och försäkringskassan, men också om mat, utseende och visioner. Den jag vill vara är jag inte, utan jag gömmer mig i ett skal, där jag ensam kan skada mig själv. Försöker att bryta mig ut, men det går inte. Är alltför beroende av dess trygghet och rutiner, jag vet vad som kommaskal. Vill lyckas i framtiden, skaffa mig min utbildning, jobba och tjäna bra med pengar. Jag har alla förutsättningar, men jag vet bara inte hur jag ska använda dem. Min prestationsångest gör att jag lätt blir stressad och blockerad, mina relationer gör att jag blir känslomässigt obalanserad, min omgivning stressar mig och min självkänsla hindrar mig från att ta för mig.

Jag har våren på mig att finna mig själv, hitta en balans i vardagen. Finna ett hem, inre ro och stabilitet. Ett ställe där jag inte ständigt vill fly ifrån. Det handlar om personligutveckling på högnivå och det ger mig prestationsångest. Vilket gör att jag blockerar mig. I höst ska jag fortsätta plugga, då har jag varit off i 1 år, vill bli klar snabbt, för jag vill skaffa familj, villa och trygghet. Vill vara en mamma under 30, men som samtidigt gjort karriär, är jag naiv när jag tänker så? Eller är det bara ett mål, en vision och dröm? Det som får mig att orka kämpa? Jag tror det.

Fortfarande vet jag inte hur jag ska göra med mina behandlingar, det känns inte som om jag har någon att snacka med. Min terapuet känns fel och någon annan kan inte hjälpa mig på samma sätt. Mina föräldrar vet inget och ska inget veta, så dem kan inte hjälpa mig. Visserligen har jag vänner och pojkvän, men det känns ändå som en omväg, nu när jag har foten inne. Nåja, steg nummer ett som jag måste lära mig är att ta en sak i taget. Jag kan ändå inget göra nu, så jag får se vad morgondagen erbjuder. God natt!