Förvirrande känslor

DBT:n gick inget bra, får se hur det blir med den i framtiden. Hatar att sitta i grupp och höra andras problem, men samtidigt behöver jag DBT:n. Min terapuet var med idag och efter halva tiden tog hon ut mig och pratade lite med mig, hon tyckte jag såg ut att må dåligt!? Nehe? Inte så att jag verkligen försökte visa det med hela mitt kroppsspråk. Sedan var ridningen sådär, inget är riktigt kul längre. Känner mig bara allmänt nedstämd och ångestfylld. Vill bara fly från allt, bli av med eländet. Försökte förklara det för min mor: Men hon ansåg att jag kände så för att jag mår mycket bättre och kanske borde göra något denna vår? Mår mycket bättre? Det gör ont, för det är nu jag verkligen behöver hjälp, uppskattning och bekräftelse och INTE mer press. Nu känns det som att jag går bakåt istället för framåt.

Nu har jag även lyckats ge min älskade pojkvän skuldkänslor, för att jag uttrycker mig alldeles för ärligt och okänsligt. Jag klagar på att han inte visar kärlek och ger mig tid, jag kan inte förstå att jag anklagar den, som bryr sig mest om mig, för det. Men min desperation och ångest får mig att uttrycka alla känslor som finns inom mig. Det blir en befrielse. Samtidigt mår jag sämre över att göra honom ledsen. Jag älskar ju honom så....

Matmässigt har det väl gått sådär, beroende på hur man ser på det. Hade iaf LW idag. Så det går neråt...om än långsamt. Vill att någon ska se och rädda mig.