Känns som att jag har gått rakt in i väggen. Ligger just nu på golvet, oförmögen att resa mig upp. Jag spyr minst 3 ggr/dag och då mestadels all mat jag tryckt i mig. Jag överäter ju inte, men på något vis har mat blivit mitt sett att hetsa. En liten portion mat skapar så mycket ångest att jag i princip springer till toaletten för att tömma kroppen på så mycket energi jag kan. När jag sedan läser om alla bieffekter av att spy, blir jag mörkrädd, men jag är fortfarande oförmögen att sluta spy. Det är den enda trygghet jag har, eller rättare sagt; jag har skapat mig.
Vill sluta att spy, men vill inte gå upp i vikt. Jag brottas med idiotiska tankar och demoner, samtidigt som de bryter ner mig, ger dem mig styrka. Ikväll är det ännu ett restaurang besök, undrar hur dessa toaletter ser ut, är de flera eller kan man låsa omkring sig? Oavsett vad så spyr jag, för ångesten är värre än om någon kommer på mig. Det är bara skylla på att man är gravid. Jag är äcklig, men stolt. Stolt över att jag lyssnar på mina demoner, äcklig för att jag låter dem utsätta mig för detta. Stolt över att jag vet att jag behöver hjälp, äcklig för att jag vill ha hjälp och bli tjock.
Nej usch, detta var inget bra inlägg. Hoppas verkligen inte att jag trigga någon nu, det är inte min avsikt.
Gumman min...
SvaraRaderaJag vet inte vad jag ska säga. Jag känner mig så otroligt maktlös när jag läser det du skriver. Du måste söka hjälp nu, för det har gått alldeles för långt. Jag vet att man stänger av när andra vill få en att förstå. Du är unik och så otroligt fin! Du behööver absolut inte svälta dig och spy. Finns det något jag kan göra för att hjälpa dig? Vill du att jag går med dig till ätstörningsenheten?
Varma kramar