Trött så trött

Ligger i sängen och känner mig helt utmattad. Nästan sjuk. Det har varit intensiva dagar fulla med många tankar, bekymmer och orosmoln. Jag har knappt kunnat förmått mig att föra ett normalt samtal, är så frånvarande och har svårt att fokusera. Det gör att jag känner mig taskig och oengagerad av min omgivning, trots att det ibland känns som att jag gör allt, men aldrig får något tillbaka. Men precis som min terapuet sa till mig idag: Det är bara känslor Miranda, det behöver inte betyda att verkligheten är så. Därför hoppas jag att det endast är jag som lider av mitt mående och frånvarohet. Jag har burit på så mycket ångest och självmordstankar den senaste veckan att jag knappt vetat vad jag ska ta mig till.

Det var behövligt att träffa terapueten, det blev många tårar. Jag försökte förklara min situation och min oro över att bli lämnad utan behandling. Hon lovade mig att det aldrig skulle ske. Jag hoppas jag kan lita på henne.....Efter att jag förklarat att min livsglädje var borta och hur jag det går med maten, bestämde hon sig för att jag skulle få kontakt med en läkare/psykolog på ätstörningsenheten för konsultation. Det finns en möjlighet att kombinera DBT och ätstörningsbehandling. Eventuellt behöver inte jag gå på grupp/färdighetsträningen heller om jag mår sämre av det. Efter att hon sagt detta känns allt lite lättare, ingenting är ristat i sten, allt går att ändra och fixa. Jag vill inte ha hjälp med mina äs, men jag måste nog. Vill må bra. Så vi får se hur allt slutar...