Värsta natten på länge

Igår kväll blev inget bättre, tvärtom. En kär vän till mig (av det andra könet), sa upp kontakten med mig, efter att jag i flera veckor försökt få tag på honom. Efter en incident för ett bra tag sedan tål inte hans flickvän mig, vilket är förståeligt, men nu är det ju ingen fara. Jag är ju för tusan förlovad med min livs kärlek. Vill bara ha kvar honom som vän, vi har haft så mycket gemensamt och gått otaliga promenader och bara pratat. Nu har hon tydligen förbjudit honom att träffa mig helt, vilket hon velat gjort länge, men som han inte lyssnat på. Det gör så ont, varför kan han inte säga det till mig face to face? Så goda vänner som vi ändå har varit. Märkte på mailet han skickade att det inte var hans ord: Han skulle aldrig skriva/uttrycka sig så. Dock är det fortfarande från honom och igår rann tårarna. Min dag var misslyckad, jag var misslyckad och till råga på det så förlorade jag en kär vän. Det på grund av Svartsjuka.

Jag har inte kunnat sova på hela natten, ångesten hade mig i ett alltför hårt grepp. Min kille låg och höll om mig hela natten, det hjälpte, men botade inte. Det är underbart att ha en sådan fantastisk pojkvän. Jag älskar honom så och han får mig att orka dagen och natten. Utan honom vet jag inte var jag skulle befunnit mig nu. Han har också varit svartsjuk på denna kille som är min f.d vän. Så innerst inne tycker nog han att det är skönt att vi brutit. Dock vill jag dementera alla känslor förutom vänskapliga med min f.d vän, eller, nu är de inte ens vänskapliga längre.

Idag ska jag träffa en av mina bästa kompisar, känns skönt. Sedan blir det väl mest att ta det lugnt, som vanligt. Är lite orolig inför måndag. F-kassan ska ringa, de hade en massa jobbiga frågor som jag inte kunde besvara igår. Fattas väl bara att jag skulle bli av med min sjukpenning. Tror inte det, även om jag oroar mig för det. Min nya handläggare verkar vara en bitch som vill ifrågasätta allt, medan min förra var fantastisk. Får väl se hur det blir. Det är dock ett orosmoln över mig.