Att våga försöka

Det är så lätt att ta vatten över huvudet, att försöka för mycket och sedan falla tillbaka. Jag har lärt mig att ta små, små steg för att vara säker på Vart jag sätter fötterna. När man ska bryta ett mönster är det så lätt att tappa greppet. Den trygga motorvägen ersätts av en snårig skogsstig och frestelsen att vända tillbaka till den "trygga"vägen är stor. Motorvägen kan ses som så trygg, den är rak, svänger inte så mycket, det går att ta sig mil utan att man noterar allt man passerar. Det är bara att köra på. Medan skogsstigen är snårig, man måste se var man sätter fötterna och det tar betydligt längre tid att ta sig fram. Dock, efter ett tag så tröttnar man på att köra fort, att inte upptäcka något nytt och inte uppleva något på vägen. Motorvägen är också farligare och ju fortare du kör, desto större är risken att något går snett. Den trygga vägen blir istället en dödsfälla och man blir fartblind. Tillslut ser man inte älgen som springer över vägen och då kan allt ta slut....

Stigen däremot är lugn och trygg, men inte till en början. Innan man vant sig vid den ojämna marken, alla intryck och ljud, så upplevs skogen som väldigt skrämmande, för det spelar ingen roll hur fort du tar dig fram, du är fortfarande kvar på stigen och i skogen. Istället lär man sig att läsa av omgivningen, lyssna till alla ljud och fokusera sig på att ta del på alla nya intryck som ges. Tillslut blir denna stig en trygg väg och man vet vart man ska sätta ner fötterna utan att snubbla. Innan en katastrof händer finns det oftast ett val, man hinner oftast tänka efter innan man tar nästa steg, nästa val. Visst finns det ingen garanti för att allt förflyter på smärtfritt, men man minskar iallafall risken.

Jag har så länge valt den snabba motorvägen, för att slippa tänka efter, för att sträva efter ett mål som egentligen inte existerar, för ju längre jag kör, desto fortare vill jag köra. Det finns inget stopp, målet kommer bara längre och längre bort. Nu har jag valt att ge mig ut på stigen, där jag måste lära mig att läsa av omgivningen, lära mig att sätta mina fötter rätt och vara uppmärksam. Stigen är inte rak och jag vet inte riktigt vad den leder, men jag tänker följa den. Vissa dagar får jag ta mindre steg, för att inte kliva snett, medan andra dagar kan jag ta stora steg då jag vet vart jag ska. Det handlar om att våga. Jag vågar, vågar du?