Min tro på mig själv börjar svikta. Känner mig tom och trött. Hur ska jag orka med framtiden? Varje dag försöker jag fylla mig själv med livsenergi och vara den glada Miranda. Utåt sett mår jag bra, men på insidan är det kaos. Demonerna knäcker mig och mitt sätt att fly börjar likna det jag gjorde förut. Fejk leendet på, starka ord aktiverat och starta döma dömandet. Jag hatar mig själv för detta. Det är något jag vill ha bort ur mitt liv, vill inte att den attityden ska vara en del av mig. Det är dags att sakta ner tempot och börja leva i nuet. Ta tillvara på alla färdigheter som jag lärt mig. Sluta döma, börja känna och reflektera. Det låter så enkelt men för mig är detta otroligt svårt.
Vad kommer hända när dagvården tar slut? Hur ska jag Kunna fortsätta? Kan inte äta ensam, det går bara inte. Så fort det ställs krav på mig raserar min värld. Tryggheten försvinner och jag blir utelämnad åt mitt öde, vilket inte vill mig väl. Vad aka jag ta mig till?
Bra grejer är på gång!
6 år sedan
söta vännen!
SvaraRaderaDu kommer ta dig igenom det här kaoset. Jag förstår att du har det tufft. Om det finns något som jag kan göra för dig så finns jag alltid här. Jag blir ledsen över att se hur du plågar dig själv. Vännen, du är värd så mycket mer än att köra totalt slut på dig själv och straffa dig så. Du är så himla fin och underbar som du är! (L) Jag vet att du kommer ta dig igenom det här, det är svårt. Otroligt tufft, men du har den styrkan inom dig och du ska inte låta "demonerna" styra dig och ditt liv. Förr eller senare så måste detta destruktiva med maten få ett slut, precis som jag och mina destruktiva handlingar. Vi kommer klara detta gumman. Jag finns ett samtal ifrån dig, glöm inte det! (L)
Du är UNDERBAR!
varma kramar ifrån glasduvan