Min bästa vän och värsta fiende

Nu sitter nog många och kollar på Melodifestivalen, men inte jag. Håller på att sätta på mig skorna för att ge mig ut på ett löppass med min hund. Måste få rensa tankarna, måste få ro och släppa all kontroll. Mina andetag kommer leda mig till målet och endast tröttheten kommer hindra mig från att springa, för alltid. Det känns jobbigt att äta utan att träna, det är svårt att svälja och varje tugga växer i munnen. Hon finns med mig överallt och styr mina val, hon sparkar på mig, trots att jag redan ligger ner. Ändå är hon min trygghet, hon ger mig ett mål, en dröm som skall uppfyllas. När hon är nöjd med mig leker livet, jag får ro och kan slappna av ett tag. Hungern är inte märkbar, för den är ett bevis på att jag lyckas lyda. Hon är min bästa vän, men samtidigt min värsta fiende. Hur ska jag kunna överge en vän?