Kvällsfunderingar

Det är lätt att man börjar filosofera så här på kvällskvisten. Det är ofta tankar om livet, obesvarade frågor och ens nära och kära som snurrar runt i huvudet. Sitter nu här med en proteindrink i handen och frågar mig själv vilka bitar som saknas här i livet för att det skulle bli perfekt. I och för sig gillar inte jag ordet "perfekt" men använder det i detta sammanhang. Det är svårt att lägga fingrarna på vad det exakt kan vara men jag har kommit fram till att det är god självkänsla, inre trygghet och lugn och ro som saknas. Jag har ingen god kroppsuppfattning och kan inte se mitt värde. Tuffa ord och skratt räddar mig från jobbiga situationer men bakom fasaden gömmer sig en osäker flicka. Vet inte riktigt vad jag är bra på, vad min potential i olika sammanhang är och hur mycket jag ska visa mina känslor.

Jag är inte trygg i mina val och är väldigt känslostyrd människa. Det är ofta så att jag handlar efter mina känslor utan att koppla på förnuftet. Minsta bakslag kan få mig att ge upp, medan ett lyckorus kan få mig att ta i för mycket. Det är svårt för mig att hitta en balans, där jag kan koppla av och handla efter mitt "wise mind". Eftersom mina beslut är känsloreglerade så kan detta leda till intressanta destruktiva beteenden, ett agerande jag tar till för att bestraffa mig själv. Dessa kan vara allt från att tänka negativa tankar, till att spy, till att överträna, ställa in roliga aktiviteter eller bara sluta in mig i ett skal. Jag har försökt att kartlägga mina destruktiva beteenden, men det är svårt att i "stundens hetta" ta reda på det, eftersom jag är inne i mitt känslomässiga tänkande. Nu försöker jag "stanna upp" och reflektera över mitt handlande, men det är då så lätt att döma mig själv och det resultera till mer destruktivitet. Behöver verkligen finna inre trygghet för att få bukt med min destruktivitet och förbättra min självkänsla, för det är den som dras ner i mitt maniska tänkande.

Jag klarar verkligen inte stress. Mina dagar får inte vara fulla och det spelar ingen roll om de är fulla av roliga eller tråkiga aktiviteter. Jag måste få känna att jag kan ta det lugnt när jag vaknar på morgonen, att allt jag gör under dagen är på grund av mitt aktiva val och inte måsten. Visserligen finns det även måsten i min vardag, men dessa får inte utgöra den största tiden. Prestation är viktigt, men det ska ske på mina villkor. Att skapa en relativt stressfri vardag är inte lätt, särskilt inte när man omges av produktiva, drivande och ambitiösa människor. Att kunna sakta ner även om alla andra springr är inte en dans på rosor, det är ju så lätt att man dras med i andras tempo utan att ta hänsyn till ens egen form. Istället för att utnyttja dygnens timmar försöker jag slösa med dem, för mängden är ändå detsamma, men det är orken som varierar.

Hur ska jag kunna finna en tillvaro där jag mår helt okej? När jag kan känna att mina byggstenar är på plats och det är bara att använda dem rätt för att ta sig framåt? Kommer jag någonsin uppnå en stressfri tillvaro? God självkänsla och inre trygghet? Det vet jag inte om jag ska vara ärlig, men det kanske är strävan efter det som gör sitt? Vägen dit kanske är viktigare än målet?