Svar på tal!

Fick en ganska "spydig" kommentar: Du lurar ju bara dig själv, ditt tränande är sjukligt och du har ett tvångsmässigt beteende. Låtstats inte som att du är frisk, för det är långt kvar, våga möta din blick i spegeln och ta tag i dina problem! Det är lätt att äta när man förbränner allt när man tränar^^.

Eftersom du inte lämnade någon mailadress så svarar jag här. Visst lurar jag delar av mig själv, absolut. Men vad ska jag göra? Antingen kan jag välja att backa för anorexin och rasa neråt, eller kompromissa med henne och sakta gå uppåt. Jag får ingen mer hjälp från anorexicenter nu, jag måste klara mig själv. Hur illa det än låter, så har jag fått en FELAKTIG borderlinediagnos som gör att jag skjuts över till en annan avdelning, vilka inte kan hjälpa mig mer än vanlig samtalsterapi, eftersom jag INTE har borderline. Eftersom min terapuet anser att jag bör vara sjukskriven, så låter vi det vara så fram till efter sommaren. Då ska jag söka mig in på Capio om det inte blir bättre. Min diagnos avskrivs efter sommaren och då mottas jag bättre i andra delar inom psykiatrin.

Jag har aldrig varit extremt underviktig, jag funkar inte så, det är inte mitt problem. Utan det är alla tankar, mardrömmar och känslor kring mat och vikt som sakta driver mig till vansinne. jag har alltid älskat att träna, är väldigt aktiv och blir lätt rastlös. Självklart är det anorexin som ligger bakom. Jag är fullt medveten om att jag tränar mycket. Därav så kan jag inte se att jag ljuger för mig själv, ha jag någonsin påstått att jag är frisk? Det finns väl mer en önskan om att bli frisk i mina texter?

Jag kan inte äta godis, chips, kakor, pizza, snabbmat mm. Det går inte. Men frågan är om det är den striden jag ska ta nu? Räcker det inte med att äta mat så att jag behåller min vikt? Jag lägger upp ett noggrant träningsschema och räknar ut på ett ungefär på vad jag förbränner. Visst går jag minus varje dag, men jag försöker komplettera mina måltider med proteindrinkar och uppladnningsdrycker. Äter olika tillskott varje dag för att få min kropp att må så bra som möjligt. Allt går inte att få i sig via maten, om man förbrukar näringsämnen i den takt som jag gör. Bara för att jag vill bli frisk, ser jag inte något hinder med att träna. Om det bara hade varit kcal som jag vill förbränna hade jag te x inte cyklat i 60 min idag, utan kört 60 min på crossen.

Det går inte heller att träna de pass som jag gör utan att äta, skulle inte orka många veckor. För att orka träna måste man äta, annars får man inte ut något av träningen. De dagar jag äter dåligt kollapsar min kropp direkt och jag mår skit. Det får mig att ÄTA mer, för att jag längtar ut i solen för att löpa. Visst, det kanske inte är ett hållbart koncept, men än så länge funkar det. Det handlar om att överleva att leva. Det gör jag nu, även om det är tufft.