Söndag

Denna dag har jag verkligen varit lugn. Efter frukosten lade jag mig och sov fram till halv tre och då åt jag lunch. Ris med kycklinggryta, mums! Sedan gick jag ut på en 40 min lång powerwalk med hunden och sedan bytte jag om och körde ett styrkepass ö.k på gymet. När jag kom hem igen så var mannen hemma och vi myste lite innan vi ställde oss och laga mat. Korvstroganoff med fullkornspasta. Nu sitter jag med en kopp te och bara slöar. Vissa dagar ska man bara ta det lugnt. Har haft en hel del jobbiga tankar. Framförallt eftersom jag slutat att räkna kcal, samt börjat äta ordentliga mål. Lovad Gisela att inte spy något mer och det tänker jag verkligen hålla. Det är frisk jag vill bli.

Dock finns tankar om att jag ska gå ner i vikt fortfarande, dem jagar mig ständigt och jag får ingen ro alls, hunger skrämmer mig, mättnad skrämmer mig, så det är svårt att hitta ett mellanting. Försöker lyssna på kroppen, vad den vill ha och göra dock influeras den av mitt huvud, som säger annat och vill bestämma. Jag försöker hantera detta genom att slappna av, stressa ner och ha regelbundenhet. Träna lagom mycket, äta lagom mycket, sova lagom mycket. Göra saker jag tycker om, blandat med saker jag måste göra. Det är inte lätt. Livet är verkligen inte lätt, inte för någon. Vissa har bara turen att kunna köra på utan att känna. Jag däremot, känner efter för att köra på. Lyssnar på mitt inre alldeles för mycket?! Mina känslor styr mig, inte mitt förnuft. För det existerar inte, känslorna har helt tagit över.

Förut strävade jag efter att ändra på mig själv, till något jag vill vara. Jag såg min impulsivitet, sårbarhet och känslighet som ett hinder för min utveckling och framtid. En sjukdom som jag vill ha bort och bli friskförklarad från. Det gör jag inte längre. Dessa egenskaper är en del av mig, den jag är. Miranda är inte Miranda utan dessa egenskaper, hon skulle inte kunna existera och leva utan dessa. Nu försöker jag lära mig att leva med mina egenskaper, förstå dem och hantera situationer utan att klanka ner på min personlighet. Jag är den jag är. Det går inte att ta bort mina egenskaper, jag är ambitiös, målmedveten, känslig, sårbar, impulsiv, uppochner, intelligent och försiktig. Det gäller nu bara att använda dessa egenskaper så de gynnar mig själv och min omgivning, aldrig ställa dessa mot mig själv som ett vapen. För jag förlorar och faller. Det har jag lärt mig.

Under detta år som deprimerad, självmordsbenägen, ledsen, olycklig och ätstörd, har jag upplevt en otrolig livskris. Där jag har fallit avgrundsdjupt och hårt. MEN, jag har lyckats resa mig igen, hitta ytan och där ligger jag och skvalpar. Ibland hamnar jag under, men vissa stunder kommer jag upp på land. Under detta år har jag funnit mig själv och accepterat mig själv. Inset vilka som är mina riktiga vänner, vågat ställa krav på mina relationer och uteslutit människor i mitt liv som bara gjort mig ont. Livet är en dans på rosor, men en dans med svåra steg. Jag har lyckats finna de första stegen, nu gäller det bara att lära mig hela dansen, så jag kan dansa livet ut.